Här kommer en kort sammanfattning om livet fram tills idag.

Nu har Mira bott hos mig i snart 10 mån. Hon kom till mig som 8 veckor gammal. Hon kände sig hemma direkt och var busigare än busigast. Första tiden så tränade jag inget, korrigerade inget och lät henne bara vara. Sen började vi gå på hundträffar här i Arvidsjaur och sedan gick vi på en lydnadskurs.

Hugedamig vilken hund. Jag trodde jag skulle bryta ihop. Hon visste precis va hon ville göra  och ville absolut inte lyssna på mig. "So what om hon är sur, glad? Jag skiter väl i det!"

Jag fortsatte gå på kurs, 2ggr i veckan. Detta höll på i flera månader. Tjurigast vinner. Men vad jag har kämpat med denna hund, det ska gudarna veta. All min tid har jag ägnat henne och det har verkligen varit nödvändigt också.

Jag har varit arg, jag har varit ledsen. Men jag fortsatte kämpa! En plötslig dag blev det en helt annan hund. Helt otroligt. Allt mitt slit hade gett belöning. Vi bråkar fortfarande, men hon ger sig på 2 sekunder och vet vem som bestämmer.

Idag är Mira världens bästa (förutom nu när hon har sin 1:a löp) och jag älskar denna hund så otroligt mycket.

Jag har erfanenhet av NewFoundland och Cairn Terrier, men tacka vet jag Sankt Bernhard. Vilken underbar ras!