Asfalt, stressade människor, otrevligt folk, högljutt.

Detta var hur jag såg på Göteborg innan jag ens vart här. Jag förstår inte varför jag dömde ut detta ställe på detta viset. Jag tror många av "oss norrlänningar" kan känna såhär, speciellt om man kommer från ett väldigt litet ställe som tillexempel Arvidsjaur.

Jag vet ju själv hur jag tänkte och resonerade kring det; "Haha, jag fattar inte hur folk kan vilja bo i storstan, här bor ju bara blåsta människor som inte vet något om nånting. Hur kan man vilja bo och leva i stress ens?!"

Usch, jag skäms. Göteborg är en underbar stad! Jag har nu varit här i drygt 3 veckor och jag älskar detta livet. Alla är så trevliga och hjälpsamma mot mig. Det finns underbar natur här, folk är lugna och absolut inte högljudda. Göteborg är allt jag trodde det inte var. Visst, här finns väldigt lite snö, men för allt göteborg erbjuder människorna här så spelar snön mycket liten roll.

Jag skulle nog lätt vinna över de flesta om det handlade om att tillexempel göra upp en brasa i snön, tillaga min egen middagsfångst eller klä mig mot kylan. Men göteborgarna besitter inte dessa kunskaper av en anledning, dom behöver inte. Eftersom våra klimat skiljer sig så mycket från varandra så blir det en självklarhet att vissa blir bättre på olika saker som den andra inte besitter lika bra.

Så att se alla skillnader vi delar, i skogen gentemot staden, tycker jag är underbart, det ska vi bara vara glada över också. Vi kan lära av varandra om vi vill, men vi behöver inte.

Jag har aldrig varit så entusiastisk av att vilja visa naturen uppe i norr, få låta någon köra en skoter eller att vi sitta i en snögrotta med varm choklad och ostlimpa hela dagarna. Tänk om Hedlund, min underbara vän, varit norrlänning själv? Då hade vi inte kunnat uppleva två sidor av sverige. Men att vi kan dela med oss av vad vi vet och av vad vi kan är så himla kul tycker jag.