Ve och fasa vad jobbigt det var att säga hejdå till Mira, usch usch, mitt hjärta är inte helt utan henne. Hade det inte varit för tryggheten hos Christina, hade jag nog vänt om på flygplatsen. Jo, det hade jag.

Just nu sitter jag i det vackra Göteborg. Det är klart och varmt väder med vääääldigt lite och grå snö.

Jag kom fram igår strax efter 23 på kväll. Shit vilka jobbiga flygturer. Jag var trött och försökte sova. På väg mot arlanda satt en bäbis framför mig och skrek hela vägen. Mellan arlanda och landvetter satt en bäbis bakom mig, och skrek hela vägen. Haha, nåja. Jag har fått sova ut nu.

Nu väntas lite guidening av Hedlund, jag sätter inte min fot utanför lägenheten utan honom, till en början. För jag skulle inte komma tillbaka, det vet jag! För er som känner mig, så vet ni att lokalsinnet är likamed NOLL.

Det känns väldigt knäppt att ta på sig ett par svarta byxor.. Vart är allt hår?! Ge tillbaka håret, det är alltid där, vart tog det vägen..? :)

För övrigt så känns tillvaron rätt Okey. Jag ger mig fan på att det är nu det händer.