Usch, vad jobbigt allting känns. Jag känner hur mitt hjärta brister!

Jag insåg precis att jag inte kommer få se mina systrar växa upp. Sabina som bara är 12 år och har hela uppväxten kvar.
Jag borde vara där i arvidsjaur och vara en bra förebild för henne. Hade jag vetat hur jobbigt detta hade blivit vet jag inte om jag åkt. Att inte ha dem i närheten får en att inse hur mycket både Sabina och Sara betyder för mig. Och det känns så himla tufft när jag tänker på hur sällan jag kommer att träffa dom.

Jag älskar er båda mer än allt annat. ♥ Glöm mig inte.