En liten fundering
Så vad gör vi egntligen när vi skaffar oss en söt liten valp?
Vi tar hand om hunden nästan 24 timmar/dygn. Vi klipper klor, vi kammar, vi går till veterinären, vi matar, vi myser osv osv..
-Vi tar alltså hand om hundarna, som om det vore ett barn.
Vi lägger vår tid och kärlek bakom dem. Vi älskar dessa varelser så djup så det gör ont.
Ändå vet vi att vi kommer inom några år att begrava dessa mirakel.
Varenda gång jag tänker på att mina underbara hundar faktiskt ska dö, långt före mig, så blir jag så himla ledsen i hjärtat.
Varför gör vi så mot oss själva?
For all the truth that you made me see
For all the joy you brought to my life
For all the wrong that you made right
For every dream you made come true
For all the love I found in you
I'll be forever thankful baby
You're the one who held me up
Never let me fall
You're the one who saw me through through it all
You were my strength when I was weak
You were my voice when I couldn't speak
You were my eyes when I couldn't see
You saw the best there was in me
Lifted me up when I couldn't reach
You gave me faith 'coz you believed
I'm everything I am
Because you loved me
Åh, det är så hemskt!
Men det är ännu värre med små söta råttor, de lever bara ca 2 år.
Jag vill inte skaffa fler för att det gör så himla ont när de försvinner, alldeles för snart.
Men de kryper rakt in i hjärtat på en så det är svårt att låta bli..
Tear-drops keep falling from my eyes....Det oundvikliga kan vi aldrig förhandla bort, bara följa med i livets flöde, i livets ups and downs..men där borta finns den omtalade Regnbågsbron, där många har gått över, många just nu går över och många ska komma att gå över..till de guldpläterade kisstolparna.
Allt detta vet vi innerst inne, men den oskuldsfulla blicken från valpen gör att det finns INGET slut på den inledda kärlekssagan, ingen sjukdo, inga olyckor, bara mys-pys i soffan......
Att så klä dina känslor i ord,att så visa dessa 4-benta att de betyder ALLT, det är vackert.Jag vet vad du beskriver, vad du försöker---och lyckas med--att tala om för oss andra som har hundkanalen inställd, alltid, alltid. Hundkärlek, en sorts kärlek som inte kräver sitt,men som ,i rätt forum, kan komma att betyda så mycket ...
jag vet vad du talar om/Christina med sina mamseller 3
Jag känner precis som du. Jag gruvar mig för den dagen mina små "barn" måste lämna jordelivet! Usch! Tur vi har många år framöver innan vi står där!
Jo du Sandra...det är livets hårda skola. Ush jag har överlevt mååånga hundar och det gör ont varje gång de ska till hundhimlen.
Men vänta tills du får ditt första barn. DEN kärleken är mycke mycke större. Älskar dig. Kram
Att försöka njuta av dom och deras villkorslösa kärlek så länge dom finns och vetskapen om att dom gör skillnad i ens liv och gör en till den man är/blir ,måste vara den stora trösten i en sorg som komma skall!
