Grattis Milton och Lovis
Och idag är det Twailas sista dag i livet, här på jorden. Så vi gjorde det hon älskar mest, bada! Eller rättare sagt grisa ner sig.
Påväg till sjön.
Twaila tvekar inte en sekund. Men Milton ville INTE blöta ner tassarna.
Att tugga på vattnet var det bästa!
"Åhnej, nu höll jag på ramla i!"
Det tog en evighet innan jag äntligen fick i honom i sjön.
Men det gick!
Och medans Milton försökte bli en vattenhund sprang Twaila runt och grisade på med gegga. :)
Därefter, när vi alla badade, så sket Milton i det och gick och satte sig.
Sen var det dags för torkning.
Sen åkte vi hem!
Men trots allt det fina med Twaila, så slår hon om på aggressionstrappan från 0/100 på en millisekund, utan att varna, utan att med kroppsspråk visa att nu smäller det.
Men hon har trots detta borrat sig djupt in i våra hjärtan och vi glömmer henne ALDRIG!
Fina bilder men usch så ledsamt att se Twaila och veta..:(..hade en Ina som var exakt likadan som Twaila,fick också ta bort henne för den skullen..:( min fina Ina..<3...Jag förstår er.,tänker på er mycket nu..Kramen.
Bara det bästa är gott nog....att göra det så fint som det bara går den sista dagen.....Solen sken, det var sommar i luften och i hundhjärtana,det var vatten...och gegga..för Lopp-dottern (så lik sin mor...)det var en vanlig dag, men vad som pågår i DITT hjärta Sandra, det kan vi andra bara ana.....
Styrkekram,kärlekens varma omfamning till er inför morgondagen...vännen i lust och nöd/Christina
Många som skrivit så fint i din blogg ang Twaila. Jag kan bara hålla med... Tänker på er och sänder er mina varmaste kramar............
//Teija
