Milton är ett geni när det gäller att stjäla Mira och Twailas mat. Fastän jag håller STENKOLL på honom så lyckas han ändå gå förbi de andras matskålar med öppen mun, i de få ögonblick då jag inte har ögonen på honom.
Mira säger gärna till ifall han går för nära och Twailas mat rör ingen utan ett kok stryk. Men på nåt sätt lyckas han ändå!
Imorse åt han sin mat och all Miras mat.

---

Morgonpromenaden var trevlig och alla hundar hade fått spår på något på vägen som dom inte ville släppa för allt i världen.

På väg ut.


På denna bild ser man att Milton blivit högre än Mira.


Haha, denna gillar jag. Milton ser så ståtlig ut.




Väl hemma igen kom Wilson fram ur buskarna.


Det är små framsteg med denna övergivna, vilsna katt. Det var i rättan tid han blev hittad, annars hade han nog inte levt livet på jorden idag.
Försiktig, rädd för höjda händer och snabba rörelser. Men han blir mer och mer varm i kläderna och anpassar sig mer och mer med oss och hundarna. Det är underbart att se hur han går fram till tre stora monster och vill hälsa.