I livet finns ingen rättvisa
- Jag har aldrig mött någon så godhjärtad som båda ni var. Ni har förändrat människors liv tack vare era stora hjärtan. Ni finns alltid kvar i mitt minne! ♥
Till sist så hittade jag lite ro i kroppen och satte mig äntligen vid datorn. Det har varit mycket som hänt runtomkring och datorn har inte varit prioriterad alls.
Med hundarna har det varit både upp och ner. Mest så har det varit bra! Jag kör ett bildkollage rakt igenom.
Vi gjorde en liten skogsutflykt igen.
Syskonbarnen var med.
Vi hade massa gott med oss, körven, choklad m.m och det trodde Mira hon skulle få smaka av.
.. och som ni ser så håller snön på att förvinna helt nu. Sommar-skogs-utflykterna nästa!
.. och på kvällen var det mysdags. Milton var helt slut efter färden i skogen.
En natt började Milton gnälla jättemycket. Jag trodde han var kiss eller bajsnödig men nej. Sen så spydde han inne, all middag kom upp.
-Okej, tänkte jag. Det var nog bra nu.
Men han fortsatte gnälla och springa runt som en galning. Sen klev jag upp igen och såg att han hade spytt ner hela diabädden. Vätska och träflisor och något annat som var i regnbågens färger.
Okej, tänkte jag. Nu är det bra.
Dagen efter var han pigg och glad. Han åt frukost och spydde strax upp det. Jag ringe då veterinären och fick komma på akuttid i stan. Väl på akuten blev han plötsligt mycket sämre och såg verkligen döende ut. Han sattes i dropp och fick en genomgående undersökning av hela kroppen.
Jag fick lämna honom över dagen och jag var så fruktansvärt orolig vad som skulle komma ur veterinärens mun.
.. och som tur var så hittade dom ingenting och jag fick hämta hem honom på kvällen. Hundskrälle som stoppar i sig allt möjligt skit där ute.
- Milton är helt återställd idag.
Dagen efter var det dags för Miras återkoll på kreateninvärde, blodtryck, urin- och andra blodvärden. Blodtrycket hade sjunkit lite och urinen såg jättebra ut. Kreateninvärdet hade dock inte ändrats något men det är iaf stabilt läge. Så det är toppen.
Mira har ökat utterligare i vikt och ligger på 68 kg och veterinären sa att hon var helt pefekt i kroppen nu. .. och Milton har förövrigt ökat till 51 kg.
Efter många om och men så har jag rivit köket nu. Jag var inte nöjd alls över det. Visst, det var fint och relativt nytt, men vad spelar det för roll om det är nytt? Vill man inte ha det så, så är det ju bara att sätta igång och arbeta!
Planen var att hinna färdigställa HELA köket medans Niklas är på utbildning i helgen. Men det vette tusan om jag inte var lite pessimistisk ;)
Så idag när jag jobbat röven av mig här inne så har det varit sjukt varmt ute och inte ett moln på himlen. Hundarna har varit ute hela dagen på äventyr och dom har solat en hel del också.
Haha, Mille är så söt när han lägger huvet på sne. "Sa du nå, matte?"
7 månader gammal nu.
Sen så var det dags för lite solning på 2:a altanen här hemma.
Bilder på köket kommer upp när det är färdigt. Det kommer bli sjukt fint!
Hejhopp!
Först av allt så vill jag krama om dig efter allt som hänt....
Vad skönt att han blev helt återställd igen,nej man vet aldrig vad dom stoppar i sig de små liven.
Vilka otroligt fina bilder !!
Kram Anette...
Sandrahjärtat....var sak har sin tid.. glädjen sin och sorgen sin, så det är hel rätt att du inväntat kraften och orken!!
Sååå fina bilder...medan texten är uppblandad med hopp och förtvivlan, precis som livet är, men allt ser ju ut att ordna sig till det bästa...även denna gång!!
Våren där borta i väster, kan tro att du saknar det VI just nu har....Kjell nämner alltid Mira, tänk, i fjol så......men hon är lycklig med Mille och er i er fina miljö och i ert fina hus...
Reser ni norröver i sommar månntro????
Härligt att du mår bra, att ni trivs och känner att livet ler...igen.., även om mörka moln drar fram när man minst anar det...thats life Sandra, men detta vet du redan!1
Kram vännen min från Christina och bara Loppan för närvarande
Kram min älskade dotter.
