(Jag kommer utanför min röda tråd med detta inlägg.)



Det krävs väldigt mycket för att jag ska tycka saker och ting är jobbiga.
Jag är lite av en expert att hitta de små ljusglimtarna i de tyngsta situationerna.


Men igår satt jag ner foten på en bräda här ute. Mellan min fot och brädan så stog det upp en spik rakt in i foten. Det var en lång och bred spik.

Så med kryckor och en oduglig fot försöker jag jobba.
Där har jag inget alternativ, jag måste jobba för att klara ekonomin, för att jag ska kunna leva och att mina hundar inte ska bli lidande.

---

Sen så sitter jag inne med halvklara hundhalsband som jag sytt.
Detta är då beställningar som har legat i flera veckor och inte kan färdigställas pga att min leverantör tappar mina beställningar och skickar aldrig mina produkter.

Detta tynger ner mig mycket och jag får extremt dåligt samvete över mina kunder.

Och nu, när högerfoten inte går att använda, hur ska jag kunna sy klart dom?

---

Och det är en sån frustration att få höra från min läkare:

"Ja, som det ser ut nu och vad du bör förbereda dig på är att inte kunna äta frukter, bär, laktosprodukter, fet mat, de flesta grönsaker, glutenprodukter, alkohol, kolsyra, kryddor, salt och socker."

Så just nu lever jag på gurka, tomater och lax. ENBART.

Läkaren påstår att jag får i mig allt jag behöver och att jag INTE kommer gå ner mer i vikt.
Men det gör jag och jag kan inte förstå hur jag "får i mig allt jag behöver" genom dessa tre saker.
Jag har bett om att få träffa en dietist och det blir nog under november månad.

Jag får huvudvärk, är trött, sover dåligt och min reumatism ger sig verkligen till känna i hela kroppen nu.



I dag är en sådan dag då jag bara inte orkar hålla huvudet högt och tänka positivt.

.. men som säger: Bryt ihop och ställ dig upp igen.