Jag anser att det är viktigt att vara rolig för hunden, att leka med henne/honom. Men om det är nödvändligt i alla hem? Nej, det tror jag inte. Det beror ju helt på vilken relation och inom vilket arbetsområde man använder sin hund i.
Men för mig är det jätteviktigt iaf!


Jag lekte väldigt mycket med Mira när hon var ung. Men iochmed att vi fick tillökning av ännu en hund så lekte dom på så bra själva, hela tiden. Jag behövde ju inte underhålla dom, så varför skulle jag?

Men nu är det ändring på det. Jag leker med var och en av dom minst en gång per dag.
.. och med detta så kommer en rad positiva följder såklart.

Milton får "leka" mycket när vi tränar. Och det är precis så jag vill ha det: Träningen ska vara rolig och ska ses som en lek, när det gäller ALLT vi gör.



Gudarna ska veta att Mira HATADE att springa i ringen. Hon suckade varenda gång vi skulle in och vägrade oftast att röra kroppen alls. Jag blev irriterad och less samtidigt som jag var nervös, vilket Mira kände. Jag höjde rösten och sa: "Kom hit nu!"
Jag gjorde aldrig utställningarna till något roligt. Och jag tror att det var pga bristande kunskap. Jag hade helt enkelt inte verktygen att omvandla arbete till lek.

Men av erfarenhet kommer .... kunskap!

Grundkunskaperna har jag, jag har sprungit en del på utst.
Så det vi tränat i två dagar nu är att han ska sträcka på sig när han springer. Det gör stor skillnad motför en hund som släpar huvudet i backen.


.. och denna uttjatade ögonkontakt också.




Men största utmaningen är nog ändå att stå stilla.


Och efter varje kort "pass" så leker jag med honom. Godis är inte allt (som Britt sa) och det kunde inte vara mer sant. Milton fungerar mycket bättre nu.

Detta var då två tennisbollar. Hela var dom också, i 2 sekunder.


Och kära Mira får leka i form av dragkamp. Det hon gillar allra bäst.






Imorgon blir det utställning. Niklas ska försöka filma vår insats i ringen och ta en massa kort såklart.
Det blir spännande, Milton allra 1:a utställning!