Älskade Mira

Nu börjar stugan bli påfrestande. Vi rymmer knappt varandra och mindre våra saker. Det är kallt och det är varmt och det är miljoner myggor som kommer in i springor o sprickor.

 

Nedräkningen börjar idag, 1 månad och 1 dag kvar. Håller vi ut tills dess så kommer vi åter få sitta i en soffa, få sova i vår egna säng, sitta vid ett matbord när vi äter och gå på toan utan att behöva utomhus, och återfå vanligt hederligt internet! Ja, härligt ska det bli.

 

Idag på em var jag äntligen ledig. Jag däckade handlöst när jag kom hem och sen gick jag och Mira och fiskade. ♥

Finaste Mira<3 Förstår att det är tärande att bo på detta sätt en längre tid.... Kram på er <3

Träffade Thea i Gällivare, hon som ägde Alva....ett fint återseende..men med mycket inslag av sorg och saknad efter sin älskade hund....

Förstår att det kan vara tufft att bo som ni bor..för den oinvigde syns ju bara idyllen med kvarnen, vattnet, fiskemöjligheter och naturen tätt inpå...Men att få ert alldeles egna som ni ser varenda dag...få längta och få ha drömmar..Jag förstår er..men håll ut!! 1a juli imorgon, många arbetsdagar ska komma så tiden går....håller tummarna för attni ska orka, orka härda ut---där borta väntar ändå en given trygghet...Styrkekramar!!