Gör det du med!

I måndags var jag och min kära vännina Christina på skurholmen och hämtade gamla leksaker, sängkläder, mattor m.m. Vi packade min bil full och sedan kördes det till insamlingen i brändön som Christina sköter om.
Det skickas sedan till de utsatta barnen här i världen.
Men sen började tankegångarna att snurra. Vad offrar Jag för att kunna göra detta egentligen?
 
- Jag kliver upp på morgonen för att skynda mig ut med hundarna i solskenet och sedan snabbt ge dom deras frukost placerad i silverskål.
Jag kastar på mig mina byxor som jag köpt på fjällräven för 1800 kr. Och efter det tar jag på mig sockarna för att upptäcka att det är hål i ena sockan. Snabbt fram med en annan vit socka utav de 25 paren som jag har i min byrålåda.
När jag klätt mig själv klart inser jag att jag inte ätit frukost. "Förbannat, så jobbigt", tänker jag. Så innan jag hoppar in i min fina Chevrolet springer jag förbi det proppfulla kylskåpet och tar ut en juice och en yogurt. En banan rycker jag också på vägen ut som ligger placerad i köket på mitt nymålade bord. Jag tappar bananen på golvet i hallen och behöver böja mig ner för att ta upp den. Ännu en suck framkallas.
Men nu kom jag på att jag inte borstat mina tänder så jag tar min nyköpta tandborste och spolar den under varmt vatten för att sedan trycka ut den välsmakande krämen på borsten. Tandkrämen som skyddar mina tänder är så himla stark så jag måste snabbt skölja munnen med kallt vatten! Nu känner jag mig redo för att åka så jag vinkar hundarna hejdå och låser ytterdörren till mitt hem. Men visst var det en hektisk morgon?
Ja, tänk vad jobbigt och stressigt det blev tackvare att jag skulle iväg och hämta dom där jävla säckarna på Skurholmen!
 
.. helt seriöst. Vad Vi "offrar" för de barn som har det illa ställt är INGENTING. Jag hoppas ni i texten kan förstå vad jag menar med våra "problem" och deras.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: christina björklund

TACK för vad du avstod från för att hj'lpa mig...TACK för lånet av din bil, dina starka armar och din välvilja!! Det är såna som du som får mig att fortsätta, som ger mig lust och inspiration att om fördela välfärden till den /dem, som skulle häpna över VÅRT köpochslängliv!! Tack Sandra för dina umbäranden!! Vi, du och jag, är lyckligt lottade..vi har mat i lylen, vi har råd med både en och tvåoch tre hundar,varmt och kallt vatten, bil...jaa, vad har vi INTE?? Delar vi med oss av medmänsklighet och kärlek, då har vi ju gjort något och det är lite lättare att andas....TACK!!

2012-06-21 @ 09:51:24

Skriv en rad här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0