Tankar

När jag tänker tillbaka 5 år så tyckte jag att jag var "klar" i min utvecklig, både fysiska och psykiska. Och tittar vi tillbaka ännu längre så såg jag mig själv som vuxen när jag var 15 år.

Man stod på egna ben. Jobbade hårt och försöjde sig själv, tog hand om sina vänner och var duktig i skolan.

Aldrig då hade jag trott att min världsbild skulle förändras och att jag skulle utvecklas ännu mer som människa.

- Jag tänker tillbaka på tonårstiden med ett leende på läpparna och inser att jag egentligen visste ingenting om någonting. Men hur skulle jag vetat det då? Det är omöjlgt. Finns inte tankarna där så finns dom ju inte.

Jag tror inte jag varit överdrivet självisk som ung men visst kretsade större delen av världens runt en själv. Men det är inte heller så konstigt för det är just då som vi bryter oss loss från familjen och blir ens eget Jag. Vi skapar våra egna prioriteringar, tar beslut själv och börjar lära oss om vuxenlivet.
Vi upptäcker vad kärlek är och hormonerna styr med järnhand.

När tiden begav sig var jag fruktansvärt kär och umgick med mina närmsta vänner varenda sekund, både i skolan och på fritiden, jag tjuvtränade på K4:as hinderbana alldeles för ofta, fiskade storgädda i arvidsjaursjön och jobbade som städare för att betala min egna hyra och höll min mormor sällskap flera gånger i veckan.

Det är här utveckligen börjar på riktigt i väntan mot att bli en medmänniska.

Resan från arvidsjaur ner till den okända killen i göteborg är nog dock den bästa resan jag gjort.

Jag flyttade in hos Niklas på vår 2:a dejt och sedan kastades jag ut i stadslivet, kortfattad, imponerad och med en näve förutfattade meningar.

Det tog nog ungefär ett halvår så var även jag klippt och skuren för det tempofyllda stadslivet. Fördomarna försvann efter 2 dagar tillsammans med supertrevliga och hjälpsamma göteborgare.

Ju mer tiden gick ju mer växte jag. Och välförkänt ska göteborg ha en del av min egna framgång.

"Varför är du så övertrevlig med henne i kassan? Varför frågar du lov om allt? Varför tackar du för småsaker?"

När jag hör dessa frågor från nära och kära känner jag mig lite nedslagen. Inte av den som frågar utan nedslagen av mig själv. Jag tänker "men var jag inte jättetrevlig förut? Tackade jag inte för ALLT och frågade jag inte om lov även för småsaker"?

Dock vill jag minnas att jag nog gjorde det, men kanske inte i den utsträckning som jag gör idag. Och DÅ ler själen, jag har blivit ännu bättre.

Visst vill vi vara en bra människa för vår egen skull men att komma ihåg är att vi är Medmänniskor till alla vi möter. På ICA, på bion, i skolan, hemma.

Och är det någonting vi ska vara så är det en bra medmänniska. Prioritera alltid vänner och familj och när du gör allt du kan för dom så börja göra allt du kan för alla andra.

Jag gör allt jag kan för att uppnå mina egna mål om att bli bättre. Jag har exvis en bok där jag skriver upp när, var och hur jag har gjort något fint för någon annan. Senast var när jag hjälpte en liten pojke att betala sina matvaror i kassan på Willys, han saknade ynka 14 kr och jag var snabb på att springa fram och ge resterade pengar till kassörskan.

Känslan efteråt att ha gjort en vältjänst till en okänd människa är oslagbar. Det är en drogliknade känsla och man vill göra det om och om igen.

Man ska alltid tänka på att en liten gest kan betyda oerhört mycket för någon annan. Och detta kunde inte vara mer sant.

Jag vet att jag bara är 22 år ung och jag vet att jag har en lång väg kvar. Men på dryga två år har jag gjort en resa som förändrat mig massvis till det bättre. Jag kan knappt vänta på att växa ännu mer, utvecklas och lära mig om livet och dess gång och framförallt vill jag sträcka ut mina händer till dom som behöver det.

Dessa tankar skriver jag officiellt på bloggen för att förhoppningsvis inspirera andra till Att bli bättre. Och det spelar ingen roll om man redan är "bäst", man kan alltid, alltid bli bättre. ♥

Jag kommer ihåg att du erbjöd dig att låna ut din balklänning till mig då jag skulle gå min bal och det trots att vi inte känner varandra så väl :)

Hej Sandra ! Tack Sandra för att du delar med dig av all din kundskap om hundar och och det sistnämnda du skrev ,var så otroligt bra skrivet om hur man kan hjälpa andra.Hoppas att även du får lika mycket hjälp som du hjälper andra.Tack för tipsen jag fick om klo klippning ,du är otroligt duktig.Och välkommen tillbaka till Norr.

Sandra---med din visdom, din klokhet och din människosyn har du förstått, att ALLT vad man ger, det får man tillbaka, kanske inte på en gång, men dock på siktmen får man det inte i retur, så är det bara gott att ha fått glädja nån med, i ditt fall 14 kr...den killen lärde sig nåt fint...Ett leende, en kram, ett brev, ett telefonsamtal, ett vänligt ord och en vänlig gest...och allt detta är som allra, allra bäst när det kommer från hjärtat och är ärligt menat!!!!! Denna omtanke smittar så lätt, en kram tinar upp en frostig själ, ett leende aktiverar stela ansiktsmuskler och all godhet som utgår från <3-t, det ger ditt <3 massage, energi och kraft att ge ännu mer....så fortsätt söta Sandra på den inslagna banan, det kostar ingenting, men det ger så mycket.....du är på mycket god väg!!!



Välkommen till Midnattsolen som påbörjat sitt eviga sken, dygnet om...

Sandra---med din visdom, din klokhet och din människosyn har du förstått, att ALLT vad man ger, det får man tillbaka, kanske inte på en gång, men dock på siktmen får man det inte i retur, så är det bara gott att ha fått glädja nån med, i ditt fall 14 kr...den killen lärde sig nåt fint...Ett leende, en kram, ett brev, ett telefonsamtal, ett vänligt ord och en vänlig gest...och allt detta är som allra, allra bäst när det kommer från hjärtat och är ärligt menat!!!!! Denna omtanke smittar så lätt, en kram tinar upp en frostig själ, ett leende aktiverar stela ansiktsmuskler och all godhet som utgår från <3-t, det ger ditt <3 massage, energi och kraft att ge ännu mer....så fortsätt söta Sandra på den inslagna banan, det kostar ingenting, men det ger så mycket.....du är på mycket god väg!!!



Välkommen till Midnattsolen som påbörjat sitt eviga sken, dygnet om...

Kloka och tänkvärda ord från en klok och inspirerande 22-årig ung dam! Lycka till i Luleå

U go girl! ;)