Fan va skönt att bli vuxen!

När jag var yngre så hade jag en minst sagt intressant klädstil. Det kunde sitta ett par byxor, en tröja, en kjol och en klänning och till denna utstyrsel slängde jag på mig ett par för stora gummistövlar eller ett par platåskor i blå mocka eller en jacka i fuskull med rosa blommor på. Här var jag i åldern mellan 10-13 år.

- Jag fick ofta många härliga kommentarer om min klädstil. Och med härliga så menar jag elaka.

Visst, jag klädde mig annorlunda, fick skit för det ibland blev ledsen men ryckte upp mig lika fort och hade en ny spännande outfit nästa dag.

Ibland var det bekanta som sa något och ibland fick man skiten från vänner. Dock aldrig direkt från vännen utan från någon annan som berättat om vännens skitsnack bakom ens rygg.

Och det gäller såklart inte bara att man ibland blev retad för den där ullkjolen som faktiskt såg ut som ett tält, nä, man fick skit för det mesta. Kläder, frisyr, gångstil, ryggsäck, utseende, val man gjort. Och det vet jag att vi alla fick, och tyvärr skakade inte alla av sig elakheterna lika fort som mig.

 

Men såhär såg livet ut. Man hade sina närmaste vänner som man alltid umgick med. Och nog fick man höra att en av sina närmsta hade sagt något hemskt och osant om en, och nog fick man höra om en vän som sårat och betett sig illa, och en vän som surar för en anledning som jag inte ens vet vad det är. Och trots allt detta så fortsatte man alltid att vara vänner trots att man ibland mådde riktigt dåligt över det.

Såhär var det från det att jag var 10 år tills ungefär när man gått ut skolan och några år därefter. Och jag tror att många kan känna igen sig i just detta att Dramat lurade alltid bakom knuten, och besvikelserna man gått igenom med folk omkring.

Jag förstår dock varför man valde att ha det på det sättet.

 

Sedan flyttar man och kommer ifrån sina kompisar och man tvingas att hitta nya. Man lär känna nytt folk och se nya oigenkännliga ansikten. Man växer som människa och skaffar ett större självförtroende, bättre självkänsla och får mer skinn på näsan. Man vet vad man vill ha och man vet vad man absolut inte vill ha. Perspektivet förändras och blir till en riktig vidvinkel istället.

 

Vi mognar och vi älskar vårt egna sällskap mest. 
Vi prioriterar de människor som faktiskt får oss att må bra och vi väljer bort att umgås med de som vi egentligen inte trivs med. Vill vi inte ha dramat eller skitsnacket i våra liv så lämnar vi det.

 

Fan va skönt att bli vuxen!

 

 

 

 

 

å det blir bara bättre å bättre ska du se!!! skulle ALDRIG vilja var 18 igen :-) Kramen

Håller med Lill. Skulle inte heller vilja vara ung igen. Fast ibland när kroppen inte känns så pigg så skulle man gärna vilja vara liiiite yngre...;)

:))) Du är underbar, bara för att just du är du, du väljer dina egna vägar, du bryr dej inte om vad andra tycker och säger...Kanoners <3 dej sandra <3

Det är skönt med personlig mognad....det leder till oanade höjder att bestiga och när man står där på toppen och tittar ner, då förstår man inte att man DÅ gjorde och tänkte som man då tänkte...men man var där DÅ, idag är man/vi HÄR...med perspektiv!!