Vad är det för orolig och hemsk känsla jag har i kroppen? Idag vill jag bara skita i allt, hämta hem Mira och bara vara med henne! Aldrig släppa taget igen.

_____________________________________

Home Is Where The Heart Is.

Nog fasen är det så.

Ve och fasa vad jobbigt det var att säga hejdå till Mira, usch usch, mitt hjärta är inte helt utan henne. Hade det inte varit för tryggheten hos Christina, hade jag nog vänt om på flygplatsen. Jo, det hade jag.

Just nu sitter jag i det vackra Göteborg. Det är klart och varmt väder med vääääldigt lite och grå snö.

Jag kom fram igår strax efter 23 på kväll. Shit vilka jobbiga flygturer. Jag var trött och försökte sova. På väg mot arlanda satt en bäbis framför mig och skrek hela vägen. Mellan arlanda och landvetter satt en bäbis bakom mig, och skrek hela vägen. Haha, nåja. Jag har fått sova ut nu.

Nu väntas lite guidening av Hedlund, jag sätter inte min fot utanför lägenheten utan honom, till en början. För jag skulle inte komma tillbaka, det vet jag! För er som känner mig, så vet ni att lokalsinnet är likamed NOLL.

Det känns väldigt knäppt att ta på sig ett par svarta byxor.. Vart är allt hår?! Ge tillbaka håret, det är alltid där, vart tog det vägen..? :)

 

För övrigt så känns tillvaron rätt Okey. Jag ger mig fan på att det är nu det händer.

Jag vill börja detta inlägg med att säga; Christina min älskade vän, vilken otrolig människa du är. En sådan godhet har jag aldrig stött på förut. ♥ Tackar dig av hela mitt hjärta, så fruktansvärt mycket allt betyder.

____________________________________________

 

Har jag nått botten? Många studer har känslorna verkligen blivit för mycket, det har varit en tung höst/vinter av diverse anledningar. Förra inlägget tog jag bort, varför? Antar att jag bara ville sudda bort den biten om att jag skulle lämna ifrån mig Mira. Tanken gör mig illamående. Min älskling stannar, så är det bara.

Livet har prövat mig, se hur stadiga ben jag hade, hur länge jag orkade hålla huvudet högt, hur långt en människa kan, ensam, klara sig genom vardagen och vara stark för sig själv men även för hunden och andra människor runt omkring sig.

Jag vet att jag är stark och klarar mig själv. Men en dag hände något. Jag vet inte vad, men det kändes lite som om jag dog, fast jag levde.

Från dag 1 kände jag hur djupt Mira satte sig i mitt hjärta. Allteftersom tiden har gått, så har hon borrat sig längre och längre in. Nu sitter hon där, och jag vet att hon aldrig kommer att ta sig därifrån.

Jag vet inte mycket just nu, tankarna är inte riktigt på plats, men en sak vet jag och det är att jag älskar Mira, det räcker. Jag behöver inte veta mer än så.

 

Jag börjar om från början nu.

Valpträff?!?

Ah, fy tusan så hiimla kul. Jag kommer direkt vettni ;)

Annars så är det väldigt lugnt här i skogen, 14 minus grader när jag gick till jobbet imorse. Så det var ju jättemysigt.

Idag jobbar jag och Sara är med Mira hos vetrinären, dags för 1års vaccinet ^^. Ska också avmaska henne nu.

Igår när jag var på samhället så lämnade jag henne utanför affärn, när jag kom tillbaka så hade hon ätit ungefär 50kg snö + lite jord. Då hon senare var jääättelös i magen, troligtvis p.ga detta. Såååå, det var ju trevligt :b

Min kära digitalkamera har gått sönder, så det är därför jag inte upptaterat väl. Vill ju skiva vad vi gör i form av bilder helst :) Äh, ska försöka spara till en ny.

Nåja, ikväll är det onsdag och vi ska på lydnadsträning, i denna kyla. Bara på med skoterstället ungefär ;) Hövva så kallt!

Nä, nu ska jag inte klaga på vädret. Utan vintern skulle man ju inte se fram emot sommarn heller ^^. Kram /Sandra

Trodde knappt mina ögon imorse, herregud va snö det har kommit över natten. Rejält. Sen hade dom inte hunnit ploga, så det var lite tungt att ta sig fram.

Min älskade Mira blev helt GALEN när hon fick syn på snön. Sprang runt och ramlade, åt av den, la sig i den, rullade sig. Jo, ett riktigt snömonster!

Bilden är rätt dålig, men det snöade ju faktiskt. Där längst ner står Mira :)



Kram

Ja fy tusan. Imorgon drar jag till Lule, till Lillemor. Jag är så jäkla taggad, och nervös, inför den resa som kommer ta mej så långt ner i sverige, som jag aldrig varit förut. Hoppas Mira tar emot mina knep i ringen nu bara. Slöröv ^^

Ikväll blir det att grooma igen. Mira hatar att duscha, verkligen. Hon bara står där och försöker komma på hur hon ska kunna hoppa ut från badkaret och blänger på mig med sura ögon. Jag älskar dej också, gumman.

 

Just nu sitter jag på jobbet i min mjukisdress. Det är väldigt lugnt och stilla och nu ska jag avsluta och städa till lite här inne ^^

Kram!

Utställningen gick bra, Mira var slö som vanligt men kul var det. Fick träffa Lillemor, Lill och Birgitta :)

Har haft ont om tid att uppdatera, men jag har så mycket för mig just nu. Jag hinner knappt få en lugn stund ens. Sover lite på nätterna dessutom. Sen rusar Sundsvall genom tankarna hela tiden också. Äh, fan, det här blir kanooon! :D

Mer bloggning kommer i sinsom tid. :)

 

Kram!

Nu kommer det att vara väldigt stökigt här på sidan, men jag jobbar på det så ha tålamod :)

//Sandra