DETTA!





Vi är såå glada över detta! Tillträde enligt överenskommelse, sista inflyttningsdag 1 december.

:) !!

Jag fick snabbt hoppa in och jobba igårkväll och idag så jag har inte haft någon tid för en uppdatering meeen det kommer såklart! :)

Hejsålänge!

Igår tittade på, vad vi vill ska vara vårat, framtida boende. Men HERREJ*VLAR vad folk det var där. Jag har aldrig någonsin sett så många intresserade av ett hus sådär. Typiskt!

Vi har svårt att tro att jag och Niklas kommer stå i slutet som vinnare i budgivningen.
Mitt i skogen, heeelt perfekt för Mira såklart.

En gräsmatta på över 4000kvm.


Tänk att äntligen kunna få byta lägenheten mitt i stan, mot ett hus mitt i skogen?
Budgivningen startar nu i veckan.

Ska springa ut med Mira nu, tjo :)

Vänner och familj ska stötta sina nära & kära i de val som dom väljer att göra, oavsett vad man själv tänker om detta.

Absolut får man ju säga sin mening ibland, speciellt om valet faktiskt skulle gå att påverka, vilket det ofta inte gör när man väl har bestämt sig.

Men tänk efter först innan orden lämnar munnen. Det gör stor skada att klampa ner på någons val här i livet, ett stort val som man själv längtar efter och har bestämt sig för.

Man berättar ju detta till personen för att man är lycklig över något, man vill dela sin glädje med denna närstående person som man bryr sig om, men till vilket håll svänger vägen om man får tillbaka nyheten trasig och trampad på?

Tänker man efter ordentligt så förstår man hur dumt det är. Sen om man konfronterar personen i fråga, så får man meningen; "Det är bara för att jag vill ditt eget bästa." 

- "Men för MITT eget bästa borde du ha stöttat mig, inte trampat på mitt val!"

Vad händer nästa gång? Jo, då avstår man helt från att överhuvudtaget säga något.

Riktiga vänner stöttar sina egna i ur och skur, oavsett.

- Mina morgontankar.

Jag läser mina förra inlägg och vet att jag skrev dem i förtvivlan. Det var hårda ord; maila inte, ring inte osv.
Ni får försöka ha förståelse, jag var helt förstörd igår.

Idag är det bättre, när jag fick sova på saken en stund.

Självklart får ni höra av er om det är något ni undrar över. Men jag kommer fortfarande inte ha något mer att säga utöver det som redan står här.

Idag tar vi det lugnt, ser tv, myser och kanske stickar lite.

Kram!

Uppdateringen har utgått lite pga att det har varit finbesök i Göteborg nu.
Min syster och Anna, som följde med på nedresan men sen kom Sofia och Patrik med bil och semestrade och hälsade på. Himlarns skoj och mys har vi haft det!

 

Just nu sitter jag och Mira på Niklas jobb (han har jourvecka). Mira ligger så snällt här inne på garagegolvet och chillar.

Jag vägde henne precis och hon ligger på samma vikt nu, som efter Kjells vintermys i Tärendö, 58kg. Här nere får man se till att träna på kvällarna då dagarna är alldeles för varma för att ens vistas ute, nästan.

Men vilken sugkopp hon är i marken! I Arvidsjaur nosar hon aldrig runt så som hon gör här nere. Men det kan tänkas, det är ju 23829631 fler hundar här också.

Sen ska vi tona bakrutorna på Nirres volvo, så det blir så svalt som möjligt i bilen. Efter det så blir det en långpromenad i skogarna av Partille.

Hejsålänge :)

Japp, det är lappland det!!

I göteborg sa väldigt många nåt i stil med: "Jaså, du kommer från norrland hör jag. Det är rätt fint där, va? Jag har släktingar i Östersund, faktiskt. Dom heter ---- och ------ ------."

För det 1:a så är norrland halva sverige. (Tror det är många som inte tänker på det.)
För det 2:a så är östersund långt ner och Nej, jag känner inte dina släktingar.. Tyvärr.

Jag brukar svara med: "Jag är faktiskt från Lappland." Sen tittar dom på en: "Vart, sa du?"

:)

_____________________________________________________________


Detta är riktig och äkta kärlek.

Datakrash, ja tack! Men nu har den äntligen börjat fungera.

Så en snabb genomgång av helgen då!

Mira fick spendera både lördagen och lite av söndagen inomhus, då vädret annars hade tagit kål på henne. Så den lilla vovven fick vila denna helg = Öl-dags för matte! Ja, 3 små söta Lapin slank ner i den stekande hettan och jag träffade även en hel del nytt folk, vilket var jätteroligt, då jag knappast känner någon här.

På söndagen hälsade jag på en vän på Salhgrenska sjukhuset sedan för att ligga i solen 3 timmar. Detta resulterade i en sönderbränd rygg som än idag inte kan vidröras utan ett "Aj!".

På kvällen hade det äntligen blivit lite svalare ute och Mira fick trava brevid cykeln och få bort all överskottsenergi från helgen.

Sen fick vi hem Furminatorn och kammade bort Massor med hår. Till mina ögon faller sedan kala fläckar på Miras axlar och lår där jag tagi bort alldeles för mycket! Fult, fult, fult.



Mira tvättar hon sig, kissar runt varje knut och jag har sett en blodfläck på golvet så nu är det löp på G här nere i Göteborg! Okoncentrerad med tankar på allt annat och en nos som är fastklistrad i marken, så hoppas jag veckorna går över fort.

Sen är jag givetvis i utställningstankegångar. Men jag kan inte anmäla mig till något ännu, då jag inte fått mitt schema (vilket bör komma nästa vecka). Men jobbet innebär helger, kvällar och så. Så jag måste planera väl för att inte dubbelboka.

Så lite random med bilder här då.

Här sitter jag på linnéplatsen, där start och mål för göteborgsloppet var (en årlig runda runt staden på 2,2mil). MINST 700 personer hade svimmat i hettan. 





Åsse slottskogen igen då!









Brännskador i Maj ;D

Ja, va fasen är så svårt med att hålla hunden kopplad? Speciellt i bostadsområderna.

Så idag på vår morgonpromenad kom det en stor mastiff/leonberger (tror jag det var) emot oss. Denna hund ville inte lyda sin ägare när han sa; "Kom hit".
Tack vare Miras snabba reflexer att hoppa undan fort som fan, så blev det endast tre "skrapsår" på högra sidan av nosen, inget som hon känner eller märker. MEN SNÄLLA, håll hunden kopplad om den gör utfall mot andra hundar!!

Jag klev upp imorse, gick på toa. Kom tillbaka till sängen och fann detta.




Förutom denna incident med hunden så hade vi en mycket mysig långpromenad i regnet. Jag passade på att ta några kort på träd. Här nere är inte träden bara gröna!

















Om regnet lägger sig lite så ska vi göra en utfykt till havet idag. Ha en bra dag!

Jag fick ett väldigt trevligt mail av min mor igår;

 

"Hej gumman, 

Huga...vi hade 35 grader kallt igår. Margit som bor i Fjällbonäs hade 39 grader. Moskosel hade 40 grader. 

Men idag är det blida. Endast 28 grader."

Dom säger att diamanter är en kvinnas bästa vän. Det är riktig bullshit. Choklad är en kvinnas bästa vän, efter hunden då såklart ;)

Visserligen tog det några timmar att baka denna, men herrej*klar så god den var.

Kram!

Skogen - stadslivet. Jag vet fan inte.

Det är två väldigt olika levnadssätt.

This is hard.

Hedlund är på hemvärnet idag så jag sitter ensam och vet inte riktigt vad jag ska hitta på!

Sover dåligt på nätterna och det är nog antagligen för att det är så sjukt varmt här..

 

Usch vad jag saknar Miras lukt. Att få lukta henne på nosen, oh det är helt underbart! Vilken fantastisk lukt, det luktar kärlek.

Har börjat baka cupcakes, mycket roligt, lätt och gott.

Oj, va snö det har kommit. Säger inte att det är mycket dock, men det täcker marken och man ser inte om det är is under.
Sååå när jag skulle åka spårvagnen imorse till frölunda för att träna så såg jag att den komme till hållplatsen när jag var ca 60 meter ifrån den. "SHIT" tänkte jag. Så jag sprang om några gående och precis framför dom så PANG där halkade jag och landade på ryggen. Snabb som jag var upp på fötterna igen så sprang jag mot övergångsstället där bilarna hade rött ljus och de gående grönt. SMACK jag dunsade ner i marken igen precis på övergångsstället och jag hörde bakom mig hur människorna "oj, undra hur det gick för henne". Jag njöt av stunden ;)

Haha, alltid kul när man får skratta åt sig själv.

Sen är jag helt mörbultad i kroppen, jag som aldrig satt min fot innanför gymets ramar, shit va Chris och Inaas körde med mig idag. Det känns jättehärligt.

Annars så händer inte så mycket, tillfället känns bra men jag tänker på alla mina saker, mina skor, mitt liv och såklart Mira då. Ännu är jag inte hemma här i göteborg, men snart.

Som Hedlund säger, det löser vi, vi löser allt. Ja, det kommer vi göra.

Asfalt, stressade människor, otrevligt folk, högljutt.

Detta var hur jag såg på Göteborg innan jag ens vart här. Jag förstår inte varför jag dömde ut detta ställe på detta viset. Jag tror många av "oss norrlänningar" kan känna såhär, speciellt om man kommer från ett väldigt litet ställe som tillexempel Arvidsjaur.

Jag vet ju själv hur jag tänkte och resonerade kring det; "Haha, jag fattar inte hur folk kan vilja bo i storstan, här bor ju bara blåsta människor som inte vet något om nånting. Hur kan man vilja bo och leva i stress ens?!"

Usch, jag skäms. Göteborg är en underbar stad! Jag har nu varit här i drygt 3 veckor och jag älskar detta livet. Alla är så trevliga och hjälpsamma mot mig. Det finns underbar natur här, folk är lugna och absolut inte högljudda. Göteborg är allt jag trodde det inte var. Visst, här finns väldigt lite snö, men för allt göteborg erbjuder människorna här så spelar snön mycket liten roll.

Jag skulle nog lätt vinna över de flesta om det handlade om att tillexempel göra upp en brasa i snön, tillaga min egen middagsfångst eller klä mig mot kylan. Men göteborgarna besitter inte dessa kunskaper av en anledning, dom behöver inte. Eftersom våra klimat skiljer sig så mycket från varandra så blir det en självklarhet att vissa blir bättre på olika saker som den andra inte besitter lika bra.

Så att se alla skillnader vi delar, i skogen gentemot staden, tycker jag är underbart, det ska vi bara vara glada över också. Vi kan lära av varandra om vi vill, men vi behöver inte.

Jag har aldrig varit så entusiastisk av att vilja visa naturen uppe i norr, få låta någon köra en skoter eller att vi sitta i en snögrotta med varm choklad och ostlimpa hela dagarna. Tänk om Hedlund, min underbara vän, varit norrlänning själv? Då hade vi inte kunnat uppleva två sidor av sverige. Men att vi kan dela med oss av vad vi vet och av vad vi kan är så himla kul tycker jag.

En underbar människa, en människa som ringer mig, mailar mig och ger mig ett sådant stöd, en sådan tröst. Jag känner verkligen för dig. Du som uppmuntrar mig och visar sin kärlek till mig och Mira.

Jag vet hur denna människa även påverkat andras liv också. Hur hon med öppna armar släpper in människor till sig, sitt hem och till sitt hjärta.

Jag har aldrig träffat någon som henne. Allt hon gör insiperar mig, sträcka ut en hand mot den som står på vingliga fötter, hjälpa personer upp igen och för detta känna ära.

Jag har aldrig beundrat en människa så som jag gör med denna kvinna. Helt otroligt.

Du vet vem du är och jag hoppas även du vet hur viktig du är för oss alla. ♥

Ibland ska man inte alltid berätta vad man tycker och tänker. Idag är en sådan dag.

_____________________________________________

 

Idag har det iallafall snöat. Snön övergick till regn. Kul att gå i regn mitt på vintern.

_____________________________________________

 

Just ja, jag tog en del timmar för att kunna framställa detta tenntrådsarmband. Varsågod Hedlund, helt gratis.



Sen ringde Patrik och vi surrade bort en halvtimme. They miss me at work :)

.. Jo, det är jag förutom det lilla (STORA!!) hålet i mitt hjärta där Miras plats sitter. Men oj vilket liv hon lever nu. Hos Christina och Kjell. Hon har den mest underbara semestern med snö och härliga skidturer. Helt fantastiskt!

 

Oj, vad jag har haft roligt. Jag har träffat en vän som jag spenderade kvällen med igår. Hon kommer också från arvidsjaur och har bott här endast 4 mån, så hon är nästan lika förvirrad som mig. Vi satt på ett mysigt ställe och drack ett vinglas och pratade om en massa saker. Det var riktigt trevligt! Tack Inaas, så mycket mer taggad till hela grejen nu.

Så nu vill jag verkligen inget annat än att få alla saker tillsammans! Med jobb, boende och Mira. Pusselbitarna MÅSTE passa! Snälla Gud, låt det ske!

Ikväll blir det nog spännande eller om det var imorgon.

Kram på er.

 

Yeah, that's right, här är mina nya brillor!