Where are you?

Svar till Helen:

Nu har det gått 1,5 veckor och Wilson är fortfarande borta. Han är chippad men jag har inte blivit kontaktad av någon.

Min intution säger att något hänt honom men sen har ju konstigare saker hänt än att en katt är borta i flera veckor.

Jag håller tummarn på att han kommer hem snart, jag saknar honom massor! ♥

Jag har hört att folk brukar ringa "spågummor" när deras husdjur försvinner. Det kunde väl kanske vara värt ett försök? Om inte intressant iaf.

Tips, någon?

Kvällsmys med Husse

Ikväll kikade jag, Mira och Milton på en fiskesjö som vi förmodligen kommer att börja fiska i här i svartedalens naturreservat.

Sen gick vi upp på ett berg också!


Gonatt. //Husse Niklas

Morgan är Nyheten

En ny möjlighet, en ny plats öppnade sig.
Och nu har denna 15-åriga katt fått en ny chans i livet.

Morgans matte hade ingen möjlighet att ha kvar sin kära kissemisse. Och istället för sprutan så tog vi Morgan till vårt hem i Kode. Här kommer du få allt du kan önska dig!

Han har bara varit här några timmar och han verkar vara en superfin och snäll katt.

Efter att ha legat under badkaret fram tills nu så har han faktiskt flyttat plats till under sängen.


"Hm, ska jag verkligen våga mig ut?"


"Jag gör ett försök."


"Nä, jag är inte riktigt redo än."



Massor med mat har han varit från och ätit, men lite osäker ännu såklart.
Men jag ser på honom att han kommer att anpassa sig snabbt. :)

Tack för möjligheten att ge denna katt ett nytt hem! ♥

Borta bra

Äntligen hemma. Det finns inte bättre ställe än hemma!

Helgen har varit behövlig. Sorgen man bär på blir lättare och vi har haft det kul tillsammans med M&M.

Framme!


Mira och Milton fick en ny förare. ;)


Linus och Milton.




Vi badade i 21+gradigt vatten!!


Mira fick "rädda" mig några gånger.


Vilket som gjorde överraskande bra.


Men Milton var tveksam.


Och tycke inte det var speciellt kul.


Efter många om och men så var det plötsligt skoj! ^^






Såhär snygg sim-min har han.


Trötta hundar som ligger i skuggan och sover efter två omgångar badning.


Sen fiskade vi såklart.


Trots att det var allra första gången för Milton att kliva i/sitta i en båt så gick det galant.
Tackar Mira för det.


Pigga och nyfikna till en början..




.. tills..


.. dom båda slockande.




Och för er intresserade så var fisket lika dåligt denna gång.


Men jag vann iaf, vilket är huvudsaken. ;)


"Men Mira, ska du verkligen äta allt det där själv?"


Sen bar det hemmåt och två mycket trötta hundar har vi idag.




Nyheten jag pratade om igår för ni reda på ikväll! Hejsålänge. ♥





This is for you!

Jag har aldrig varit med om någon så fruktansvärt jobbigt som idag.
Att höra Twailas sista andetag. Mitt hjärta gick i tusen bitar och det kändes som om jag skulle dö.
Vi sörjer och vi saknar. Vi gråter och vi minns.

Senare idag tog vi ut Mira och Milton på Twailas, igår, sista skogsrunda.

This is for You!







































Vila i frid älskade Twaila. En sista hälsning från matte, husse, Mira & Milton.



Imorgon åker vi till landet. Det behövs kommas bort en stund. Så uppdateringen kommer nog bli rätt låg. Men vi ses sen, när vi kommer tillbaka hem.

Ta hand om er!

Ord kan inte beskriva sorgen

Vi älskade dig villkorslöst
Trots att du hos oss en kort tid var

Vi gav dig allt och lite till
Men smärtan satt ändå kvar

Nu har du stilla somnat
Och till himlen du går

Men minnet av dig
Kommer alltid bestå



Matte och husse älskar dig, föralltid.


Grattis Milton och Lovis

Idag firar Milton 1 år. Grattis till honom och hans syster Lovis uppe i Boden. ♥

Och idag är det Twailas sista dag i livet, här på jorden. Så vi gjorde det hon älskar mest, bada! Eller rättare sagt grisa ner sig.

Påväg till sjön.




Twaila tvekar inte en sekund. Men Milton ville INTE blöta ner tassarna.




Att tugga på vattnet var det bästa!






"Åhnej, nu höll jag på ramla i!"


Det tog en evighet innan jag äntligen fick i honom i sjön.


Men det gick!


Och medans Milton försökte bli en vattenhund sprang Twaila runt och grisade på med gegga. :)




Därefter, när vi alla badade, så sket Milton i det och gick och satte sig.


Sen var det dags för torkning.


Sen åkte vi hem!


Men trots allt det fina med Twaila, så slår hon om på aggressionstrappan från 0/100 på en millisekund, utan att varna, utan att med kroppsspråk visa att nu smäller det.

Men hon har trots detta borrat sig djupt in i våra hjärtan och vi glömmer henne ALDRIG!



Uppdatering ang Twailas avlivning

Många mail och kommentarer om förra inlägget.


Visst, jag förstår att folk är nyfikna på exakt VAD som hänt och VARFÖR vi gör detta. Jag förstår att många blir fundersamma eftersom jag bloggat om att allt går så himla bra.


• Det handlar inte om att Twaila slutade utvecklas hos oss. Jag ger aldrig upp en sådan gång. ALDRIG!

• Vi är inte egoistiska när vi säger nej till ett nytt hem. Det är för Twailas skull hennes sista stopp blir hos oss och hon har haft det underbart. Ännu ett nytt hem skulle förvärra Twailas psyke ännu mer och hon skulle inte klara detta.


Jag förstår att det är jättelätt att tänka "men gud, varför fortsätter ni inte att träna henne?, varför kan hon inte flytta till någon annan?, varför anställer ni inte någon hundpsykolog?, varför ger ni inte henne mer tid?"

Helt ärligt så gör alla dessa frågor mig ledsen. Jag hade verkligen hoppats att folk skulle lita på oss och våra kunskaper och vårt beslut. Och jag trodde inte jag skulle behöva sitta här och försvara mig själv, utan att alla skulle respektera detta.
Jag vet att många frågar utav kärlek, men tro mig, vi har det nog jobbigt som det är.

Det som hände, varav att vi tog detta beslut, finns det inga ursäker för en hund att göra, speciellt inte för en så pass stor hund som kan slita av dej skallen om den så önskar. Vi kämpade dag och natt för att denna hund skulle bli bra och kunna leva ett normalt liv igen. Kärleken, tilliten och tryggheten kunde inte hjälpa denna 4-åriga tik, tyvärr.

Vi satsade allt på Twaila, men det räckte inte.


Tack alla ni för era fina ord.










Mot himlen

Lilla Twaila, min älskade, älskade vän.

Det mest oväntade hände och ett tungt beslut har tagits. Twaila kommer på torsdag att åka till hundhimlen.
Problemen satt djupare än vad vi alla trott.

Alla de prövningar hon varit med om i livet, det kunde hon inte glömma.

Min själ och mitt hjärta gråter floder. Gudarna ska veta hur mycket jag kommit att älska denna hund.



Wilson?!

Vart i hela världen har Wilson tagit vägen?!

Han har varit borta i 6 dagar nu och jag är helt förstörd. Tänkt om han blivit överkörd, uppäten eller har fastnat någonstans?

Mitt mattehjärta blöder!

Slottskogen

Idag blev det slottskogen med tre osocialiserade björnar. Men det gick faktiskt överraskande bra!

Teya och Milton myser påväg till stan.


Vilopaus och tittar på folket.


Närgångna påfåglar fanns det.


Promenerar på det lysgröna.


Teya och Milton kikar på gässen.


Likaså Twaila.


Teya kikar på pippi.




Tittar på bocken.




Tack för en supertrevlig dag! Kram från oss alla.




Twaila

Som denna hund har anpassat sig. Man kan inte tro att det är samma hund längre! Myser och bara älskar att bli omklappad av alla!




Såhär såg det ut igårkväll när vi åt middag.


"Nä, nu går jag in."


Sen var det mys för hela slanten med Teyas matte, Sofia.








Imorse passade Mira på att smyga upp hos Patrik.


Trots att vädret inte är på vår sida idag, så kommer vi ändå att åka till ev. slottskogen. Uppdaterar den turen senare. :)

Kram!

Ikeatur och främmen

Påväg till IKEA.




Superbra träning bland alla bilar och människor.


Så medans jag och Sofia sprang runt på IKEA så satt pöjkarna i bilen med hundarna och drack öl.


Gott med plats, trots en shoppingrunda!


Sen kom Teyas uppfödare på besök, här i Kode, tillsammans med Teyas syster.
(Teya till höger.)


,

Tjing!

Kwammen å

Igårkväll blev det en härlig, längre tur i skogen. Arvidsjaurborna fick hänga med på kantarellplockning och lilla Teya hängde på riktigt bra!

I väntan på att gå ut.


Koppelpromenad en stund.


Sen släpptes vildarna lösa.


Mira


Twaila. Som förövrigt blir bättre i koncentrationen och uppmärksamheten när hon är lös i skogen.
Hon är extremt duktig på att springa runt i sin egen lilla värld! ;)




Mumma.


Mira grisar på som vanligt.


Twaila


Väl hemma igen var vi alla supersvettiga, då luftfuktigheten ligger på topp.






Kvällens fångst.


Om vädret blir bättre imorn, då blir det slottskogen för hela slanten!

Kram!

Finfrämmande

Nu har lilla Teya kommit långvägar från Arvidsjaur. Kul tycker Milton som verkligen fått mysig kontakt med henne!





Ingen större skillnad på de där tassarna.




För Twailas skull gick det jättebra också! Hon viftade på svansen och var jättesnäll med Teya! :)

Semesterdag fyra

Nä, nu har vi gjort lite på flera dagar. Nu tar vi på oss arbetarhandskarna och kör igång!

All denna ved som aldrig tar slut.


Mira försöker mysa..


.. vilket hon kunde glömma.


Sen var det dags att vara passiva.
Milton och Twaila. (Titta noga bakom vedklyven så ser ni henne.)


Och Mira lägger sig så sött på det svala garagegolvet.


Och nu får jag springa ut och fortsätta!

Semestern ger oss ett gyllene tillfälle att hinna göra så mycket vi hinner.
Hur är det med er? Ska det tas lugnt på semstern eller ska det arbetas? ;)

God morgon!


Mer götta

Imorse fick hundarna följa med husse på lite kantarelljakt igen.


Och detta såg dom i skogen. Någon som har en aning om vad?


Och även nu hittades det svamp!


"Men nu matte har vi arbetat för födan. Frukost? ;)"


.. och igår visade hundarna sina kunskaper i att tigga. ;)


Tjingeling!

Skogspromenad med Husse!

Nu är det Niklas som skriver, Sandra är och visar Lena och Per hur man shoppar i stan. Så då passade jag på och tog med mig hundarna ut på en rejäl skogstur!


Först var det så mycket energi i dom "små" liven så att dom var tvugna att busa av sig i nästan en halvtimme!



Jag tyckte att dom hade busat tillräckligt och fick dom till att posera fint för kameran, men vänta vad var det jag såg bakom mig i sänkan??


JO DE VA KANTARELLER!



Och det blev bara mer och mer, tillslut var både keps och bajspåse fylld. Och hundarna flåsade som aldrig för så det var dags att bege sig hemmåt igen.


En liten pausbild med alla kantareller


Det blev en hel del!


Nu är det ett gäng trötta hundar som ligger i hundgården och tar igen sig!



//Husse



Band

Igår när vi hämtade Milton så hade allt gått jättebra. Han är en enormt snäll hund och lugnet ska vi inte ens tala om. :)

Mira och Twaila låg i hundgården på altanen på en stor filt, tillsammans, sida vid sida. Härligt att se att dom börjar banda med varandra nu.



Imorse blev det hallonplockning medans alla andra låg och sov, sen gick vi en härlig skogspromenad.
Först gick jag, Milton och Twaila. Mira låg fortfarande och sov och ville inte följa med.

Twaila var ovanligt morgonpigg idag och var redan ute och tittade på ägorna.


Hallonplockning.


Och fick jag ha hallonen för mig själv, så skulle jag ha massor. Men den där Milton går och äter upp varenda ett han ser.




Twaila låg bara brevid och hade det mysigt..


.. tills hon också insåg att hallon var ju jättegott!


Väl hemma igen var det full fart!




Och snart var det dags för frukost!




Efter många om och men, kom Mira äntligen ut.


"Men matte, måste vi? Vet du hur trött jag är?"





Bergsklättring skulle hon prova på.


Men fick vända och hitta en annan väg.


Sen var det hemmåt för frukost!


Idag kommer hundarna få vara med husse hela dagen, då jag ska leka guide i stan.

Så han får slänga upp en uppdatering senare idag.

Kram!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0