Nu hoppas jag alla haft en riktigt härlig jul. Det har vi haft!
Ikväll kl 18:44 skulle vi åka tillbaka mot varmare klimat. (Göteborg alltså.) Och vara framme imorgon kl 11:30. SJ tyckte annat. Vi blir kvar i fyra dagar till pga att tågen är inställda. Så förhoppningsvis kommer vi vara hemma på nyårsafton. Ajjabajja, nu ligger ni på minus, kära SJ.
Alla underbara snöbilder får ni vänta några dagar extra på. :)
I julklapp av "moster" Sara fick vi en massagegrej. Denna tyckte Milton var lite läskig! :)
Tågresan gick bra! Det var lite trångt och tågen var försenade som tusan, men resan gick bra. :)
På centralen i göteborg.
Vi fick ingen hundkupe på tågen. Dom låg mitt i gången så folk kom inte förbi. Då fick dom sitta lite på säterna. ^^
Väl framme var det ren och skär lycka. Speciellt för Mira. Tänk att träffa alla de människor och hundar man växt upp med, få leka i snön och springa på de orörda markerna, sparka.
.. och för våran del då? Jo, för mig är det oerhört roligt att komma tillbaka till rötterna och Niklas njuter han också, av snön, välbekanta ansikten, lugnet och såklart skoterkörningen.
Jag missade dock att ta med mig kamerakabeln. Så från systemkameran till datorn vi fixat, får vi inte över några bilder, tyvärr. Men när vi kommer hem till göteborg igen, ja då ska alla bilder upp på bloggen!!
Jag tog tipset som Lill skrev ang att katter inte gillar att dricka på samma ställe som dom äter. Så jag flyttade skålen med vatten men han ändå drack inte ur den.
Jag flyttade skålen med vatten utmed hundarnas vattenskål men det dög inte det heller.
Nä, Morgan vill helt enkelt dricka ur den skål som hundarna dricker ur. ^^
Imorgon kommer vi att påbörja resan mot norr. Det ska bli så kul! Mira har inte varit i Arvidsjaur sen förra julen så hon kommer att bli överlycklig. Det är ju inte bara jag som är uppvuxen där.
Vi kommer att åka tåg, Herre min skapare låt det gå vägen! Djurkupeerna är mycket, mycket små. På en liten yta där upp till 8 hundar ska rymmas, tar en sanktbernhard upp hela platsen. Nu har vi 2 stycken och 6 andra hundar kan komma att åka med. ^^ Och på det hela så kom Miras löp IDAG, haha.
.. Och inte är det bara vi som ska dra packning. Även Milton kommer att bära en väska.
Som innehåller Miras mat för 1 vecka. (Mira äter veterinärfoder pga njurarna.)
Detta kortet tog precis nyss. .. och Ja, det är två åsnor som är ute på safari hos en av grannarna.
Med det sagt så sticker vi iväg till kungälv på promenad med vovvarna!
Spöregn... som vanligt. Och idag led vi en timme i spöregnet.
Mira gillar inte att gå på promenader just när det regnar. Imorse gick det bra men här kommer en film från igårmorse (dock inte spöregn, men regn likaså):
Efter en riktigt blöt promenad på grusväg så vill man nästan inte ta in hunden igen. Och man står och torkar med en handduk som en galning för att slippa städa i 2 timmar efteråt.
.. och då har jag lärt Mira att "skaka" innan vi går in. Skakar hon sig så försvinner lite av mitt jobb med torkningen.
Det är superenkelt. Ta tag i hundens hals/huvudskinn och skaka det fram och tillbaka, simulera alltså en skakning på hunden. (Jag tar greppet oftast nära öronen.) Efter ett litet tag kommer hundens reflexer att sätta in och den skakar sig själv. Lägg sedan kommandot "skaka" till detta så kommer det nog sitta efter några dagar! :)
Tratten har inte varit på en enda gång sen i onsdags. Han tvättar inte såret och är inte ens nyfiken på det.
Han är pigg, glad och PRECIS som vanligt. Han har mycket bus i kroppen (vilket vi får hålla igen på) och när han sätter sig ner så låter det som om någon släpper en 100kg sten på golvet. Hade jag opererat bort mina pungkulor hade jag satt mig ner försiktigt. Nä, det bryr inte honom något.
Med andra ord så är allt bra. Vi försöker hålla oss inne och bara ta långsamma och lugna promenader. Och tack för det, det spöregnar nämligen varenda dag!
♥
.. och tack för tipsen om den där andra tratten. Det är kanon att ha i bakhuvudet tills den dagen en sån kan behövas! :)
Dom gjorde också en biopsi på två knöar som sitter bakom benet och dom provsvaren för vi om ca 14 dagar. Troligen är det bara en muskelknut eller ett fettknöl men givetvis vill man vara 100 % säker.
"En gång var man minsann manlig. No more..."
Milton fick också sveriges största och klumpigaste tratt. ^^
Nu när Milton ligger på operationsbordet så passar jag på att ha lite egentid med Mira. Det var ju faktiskt 1,5 år sen sist, när Mille kom in i bilden.
Här har ni morgonen i bilder!
Halt på vägarna hos oss.
"Kommer du, matte?"
"Jaaaaa, jag kommer. Jag ska bara rulla mig här först och smutsa ner väskan."
Oj, HÄR luktade det nåt. Mira sprang fram och åter coh skvätte som en galning.
Matte och hund ♥
En snöfläck upptäcktes och lades i.
Trattkantarellerna såg något frusna ut. ^^
Vilopaus med gofika. Nu hade vi dock inget fika. :'(
Snart hemma igen!
Någonstans på denna promenad lämnade jag ifrån mig ett koppel. (Jag har oftast med ett koppel vart jag än går. Man vet aldrig vad som kan dyka upp mitt i skogen.) Så efter vi återhämtat oss ska vi försöka hitta samma väg vi gick imorse, så att jag slipper köpa ett nytt.
Nu är lilla gubben precis lämnad för kastrering. Det låter säkert knäppt men jag kommer att sakna dom där "små" bollarna. Han ska hämtas kl 15:00 så jag uppdaterar sen! :)
Det handlade om kloklippning och hur man går tillväga när hunden vägrar att bli klippt.
Jag skrev om tålamod och om tystnad. Igår testade Milton mig och tjorvade vid klippning. Snabb var Niklas att filma så att ni får se hur Jag beter mig mot hunden när han/hon tjorvar.
Utan ilska, utan prat. Och givetvis är en nyckel att hålla sig lugn och sansad. Bli inte irriterad, det märker hunden direkt och det kommer göra det hela mycket svårare. Kör bara på med klippningen.
I början av filmen har Milton lyft huvudet och tittar på mig. Det enda jag gör då är att titta på honom tillbaka och vänta tills han lagt ner det igen och sen fortsätta.
Avsluta ALDRIG en klippning med att hunden "vinner". Se till att hunden gett upp innan ni avslutar det hela. I slutet av filmen var jag färdig, men jag låtsades att jag klippte medans han låg helt stilla och hade gett sig. SEN avslutade jag det hela med MIN flagga i topp.
Om ni avslutar när hunden tjorvar lär den sig bara att ni kommer att avbryta klippningen när han/hon tjorvar med er. Och vad gör hunden nästa gång då? Den frågan vet ni nog svaret på.
Vi har tränat att ha på sig väskan. (Vi fick en SUPERFIN väska av två släktingar till Niklas, TACK!)
Milton vägrar att gå med skrindan. Med mera öving kommer det inte vara några problem, det vet jag. Men det passar ju perfekt nu att han kan ha väskan och att Mira får dra skrindan, som hon älskar. :)
Vi har tränat på att vara i hundgården. (Som för övrigt snart är klar.)
Och imorse vaknade vi av att marken var täckt med snö. ÄNTLIGEN!
Ni skulle sett Mira. Vilken lycka! Rullandes och ätandes fram sken hon upp som en sol.
Mira
Milton
Här kanske ni undrar varför Milton har en lina. - Jo, för att varje gång vi går utanför dörren så EXPLODERAR han. Han springer som en galning i 110km/h, fram och tillbaka, runt, runt. Det ser jätteroligt ut men det är inget jag vill att han ska göra. Att vara lös ska inte betyda just detta. Därför tränar vi nu på att vara lugn och foglig när jag vill att dom ska vara det. Det går superfint! :)
Morgan undrade vad vi var så glada över. Han uppskattade inte snön och höll sig på de snöfria ytorna.
Mums!
När Milton vant sig med väskan så fyllde vi den med vikt i form av ved idag.
.. och för er som undrar vad jag använder för kamera, det är dels min iphone och sen har jag en billig systemkamera som kostade ca 2500 kr. Använder man den rätt så får man riktigt fina bilder!
Och idag firar vi även Milton sista dag med pungkulor. Imorgon kommer dom tas bort.
Detta gör vi för att vi har Mira men också för att Milton inte är något avelsmaterial, inte i mina ögon iallafall.
Han är supersnygg och jättego. Men om man backar bandet lite och tittar runtomkring så finns där egenskaper som jag inte vill föra vidare, helt enkelt.
En sanktis ska vara det tryggaste som vandrar här på jorden. Milton är inte riktigt det där till 100% som jag skulle vilja se hos en perfekt hund.
.. och ska jag avla så ska det absolut vara med de BÄSTA förutsättningarna, inget annat.
Att avla bara för att avla är varken rätt mot framtida köpare, mot hunden eller rasen.
Igår blev det så stressigt. Direkt efter den hemska promenaden var jag tvungen iväg för jobb. Jag hann inte ens byta kläder.
Vilken styrka dom besitter! Självklart vet jag att mina hundar är j*vligt starka men igår fick jag verkligen känna det på riktigt. Jag hade inte en chans. Jag fladradde som en tunn, liten vante där bak.
Och sen är ju Mira musklad och tränad för att dra tungt.
Promenaden från helvetet var ju en härlig upplevesle. Idag känns det som om jag fått ordentligt med stryk av 10 starka karlar. Jag var SÅ ARG igår men idag är det ett ögonblick jag nästan önskar varit filmat.
Kvinnan måste ha skrattat ihjäl sig inombords där jag kom åkandes på mage från skogen upp på vägen efter M&M.
Men återigen så är det en riktig farlig sak, det kan ha varit mitt i tät trafik eller liknade. Livsfarligt!
.. och visst får man erkänna att man blivit ett offer för det klassiska talesättet: "Det är inte förens det blivit ett problem som man gör något åt saken."
Att en hund bara drar iväg sådär är HELT oacceptabelt för mig. Jag och Niklas sa det igår "Nu blir det hårdträning!"
Så idag blev det en tur till civilisationen med Milton. Jag har inga kort på turen då jag ville ha hela koncentrationen på honom.
.. och gissa vad? Det var som om han aldrig gjort något annat än att gå i stan. Han vände inte blicken mer än 3 gånger och han var exemplarisk!!
Vad som orsakade det hela igår vet jag inte.
Kanske var det mitt vänliga "Hej!" till kvinnan som gick förbi och Milton tog detta som en uppmaning: "Yes! Nu fick jag klartecken från matte, hon belönade precis min spända kropp med ett kommando, nu kör jag!" Eller så var det något med hundarna han kände. Eller försökte han skydda sin snart-löpande-kvinna? Eller så berodde det på något helt annat. Jag vet inte riktigt.
Hur som helst så är jag glad att det hände. Man får verkligen upp ögonen för vad som KAN ha hänt om det inte varit mitt ute på landet.
Trött Milton sover stadsruset av sig.
Och söta Mira var tacksamt trött efter sökträning hemma.