Det har uteblivit med uppdatering några dagar men jag har varit tvungen att hoppa in i veckan för att jobba, för en som varit sjuk.

Men nu är jag igång igen!

Handlerkursen är bokad och betald och mannen som ska hålla i detta heter Nicklas Eriksson och har en kennel som heter Qirmizi. Någon som känner igen detta?
Jag hoppas det kommer vara lärorikt. Det är min första handlerkurs, spännande! På lördag.

Dagens bilder.



"Klockan är bara 9.00. Inte än.. Snälla..."


"10 minuter till.."




"Får man komma in och lägga sig igen, eller?"


Sen har vi fått två nya grannar. Pippi och skurken:




Jag tänkte visa köket på bild idag också. Jag tycker inte om köket alls. Jag vet precis hur jag skulle vilja ha det. Meeeen min kära sambo säger NEJ, du får inte göra om något. Så det är väl bara att lyda.... ?

Jag har världens bästa och mysigaste hundar. Vad vore jag utan dem? Jag talar för husse med, jag vet att han känner likadant.

Vi har varit ute på en långpromenad i solskenet. Jättehärligt! Snön tinar bort sakta, men det är fin skare iallafall.

Bilder ska ni givetvis få också!

Börjar med lite posering.




Hur snygga är dom inte!?


Det är synd att bilderna blir så små på bloggen. Det är verkligen superduper kvalité på korten och dom är jättestora.

"Efter poseringen fick vi äntligen busa!"






Herregud vad fart det finns i valpen. Inga gränser där inte. Dock ligger han mest på backen. :)

.... ja, men denna bild måste ju få en "closeup".























.. denna får också en closeup.






Busandet började så småningom att atva i fart med att orken tog slut. Då gick vi hem!




På söndag blir det kanske en Handlerkurs med Milton. OM dom hade platser kvar. Hoppas ;) !

Tjo!

Datorn har totalt förlorat förståndet. Ena dagen krashar den, sen går den helt plötsligt igång den andra dagen? Nåja.

Sen sist har det inte hänt så mycket. Mira har haft världens bula mellan ögonen och sett helt sjuk ut. Troligen så har hon sprungit in i ett träd, det vore INTE första gången isåfall.

Vanligtvis hade jag lagt ut dagens bilder, men kameran har inga batteri och det tar en evighet att ladda den. Dock är jag så givmild att jag bjuder på några gamla bilder!

Här hade vi precis flyttat in i huset, november.


Promenix i slottskogen, oktober.




Precis flyttat hem, september.


Tittar ut över Göteborg, april.


Den godaste nyheten av dom alla är att SYSTER-SARA KOMMER HIT DEN 7:e februari. Wiho! :) Jätteroligt att hon visar intresse för att hälsa på oss i vårt nya hus! Sara är Miras absoluta favvo.

.. har snön tagit vägen?

6 januari 2011


18 januari 2011


Idag hade jag nog helst bara legat i soffan och gjort ingenting. Jag jobbade trots allt fre-mån. Men nä, ligger jag på soffan blir det inget gjort. Så idag ska jag måla.
Det blir så småningom att byta ut ytterdörren till en vit dörr och innan dess så målar jag karmarna bara för att få det liiiite mer ihophängande.




Idag tänkte jag rensa lite i allt ris vi har på delar av gården men gav snabbt upp det projektet. Istället blev det bus med hundarna. Mycket roligare!




Den lilla bäcken som rinner genom tomten.






Iväg på en upptäcksfärd.


Snyggingen.


Två trötta hundar sover just nu. Milton inne, Mira ute.

Dags för mig att ta tag i penseln då!

Tjo!

.. förhoppningar.

Mira blev inte friskförklarad. Värdet som ska ner ligger idag på 221 och 150 är önskvärt. Men tänk att värdet faktiskt varit uppe på 393!!! Så det går såklart åt rätt håll :)

Vi slutar aldrig hoppas! <3

---

Morgonens bilder.

Morgonmys på högsta nivå!




"Men nu vill jag faktiskt ut."






Vågen visar 40 kg på Mille och Mira håller en stabil vikt på 64 kg.

Dags för massa skottning! Tjo :)

Ja, lite mer än ett blodtryck blev det givetvis för Mira. Dom tog även blodprov för njurvärdena.

Idag konsulterade jag med en annan veterinär. Per, hette han, och jag kände genast trygghet. Han hade varit i branchen i 50 år och verkade verkligen kunna sitt. Vi pratade om Mira och om vår förvirring kring allting.

Han sa; Idag gör vi ett test på njurvärdena, är dom bra så kommer vi friskförklara henne. (Bara det ordet -friskförklara- är ju ett ord man inte trodde skulle användas.)
Blodtrycket har sjunkit och sist ni var här så hade "blablabla"-värdet gått ner ännu mer. Trots att Mira INTE ätit något njurfoder i tre månader.
- Kommer blodprovet tillbaka bra så är Mira frisk och ni kan ge henne vad ni vill, om det så önskas Fodax som kost. (JAA, TÄNK VILKEN LYCKA!)

Givetvis, det fattar man ju själv att ett njurfoder är kort och gott inte nödvändigt om hunden är frisk och hon har ju bara ätit det i tre veckor i höstas MEN tillfrisknadet har skett medans hon INTE ätit njurfoder. Det säger väl en hel jävla del.

Han bad om ursökt för *****s vägnar (hon som säger att Mira ska leva resten av livet på njurfoder) och sa "Hon är duktig men hon har bara varit i branchen i tre år. Jag och min kollega är dom som ni ska lyssna på, vi har arbetat tillsammans i 50 år i just dessa områden."
-Klappat och klart, det köper man väl direkt?

Så vi ber till gudarna att Anna-Karin ringer imorgon och säger precis de ord vi vill höra om blodresultatet.

Och nu är Milton äntligen helt friskförklarad och hans envisa UVI lämnar vi bakom oss.

Nu har jag två utslagna vovvar på golvet här hemma och det har varit en toppen, toppen dag!
Håll tummarna för imorgon åt oss.

Tjo!

Jopps, klockan 13:30 ska Mira kolla blodtrycket och Milton ska lämna ett urinprov.

Tills dess så fixar vi lite ute. Eller ja, jag fixar. Hundarna är inte mycket till hjälp tyvärr ;)

En bild på mor och son.


Dagens bilder:

Mira ligger i sin lilla grop konstant.






Och Milton tuggar sönder vårt enda fina träd på gården. (Han sätter sig dock som ett ljus när jag kommer ut, men jag vet vad han håller på med.)


Sen har vi köpt ett nytt foder till Mira. Ett njurfoder som hon förhoppningsvis inte ska måsta leva på resten av livet (även om det tyvärr ser ut så nu). Vi gör en mycket långsam övergång eftersom magen inte klarar nästan något foder alls, förutom färskfoder och "diaree"-fodret som hon äter just nu.

Renal RF 16.




Annars så har vi det toppen. Mira är så himla glad hela tiden och har börjat släppa lite på vaxet i öronen. ;)
Milton är en liten mysgubbe och vill bara ligga mjuk och varmt hela tiden, till skillnad på Mira som bara ska vara ute i snön jämt.

Off and away då! Tjing!

Som de flesta förstått så var Anna-Klara Molin, hennes vän Andreas och min älskade Lillemor Adolfsson hos oss i helgen. De fick boende här hos oss under utställningen My Dog i göteborg på Svenska Mässan.





Utställningen vart ingen höjdare då domaren inte fick titta i Miras mun. Varför? Vet ej, det har aldrig varit något problem tidigare på alla de utsällningar vi gått på, men det gör inget för mig. Så förutom rätt bra kritik fick vi en underbar 0:a.
Så medicinen fick vänta 1 vecka och hon fick gå på sin sista utställning.

Anna-Klara ställde Mira åt mig och hon gjorde ett superbra jobb. Tack! ♥


"Ta mig härifrån!"


Gratulationer, för övrigt, till Anna-Klara och Sessan. Dom hade flaggan i topp hela den helgen.
Henne hittar ni HÄR.


Det var en 2-dagars utställning för grupp 2 men vi struntade i att gå på söndagen. Mira lägger sig som en degklump på marken och skiter fullständigt i att springa i ringen.

Det var många planer från början. Mira tränades hårt som valp på utställningar för att vi skulle få henne till, åtminnstonne, svensk utställningschampion. Nästa plan var att Niklas skulle ha henne i hemvärnet och utbilda henne till hemvärnshund. Tyvärr blir det inte så, pga höfterna. Men vad gör det? Jag har världens bästa hund vid min sida och jag skulle inte byta henne mot allt guld i världen.

Andreas supervackra valp, en Borzoi på 8 månader.


.. och snygga Twaila var med såklart. Detta är Miltons mamma.
Henne hittar ni i vanlig ordning HÄR.


Mira i ett nötskal, lägger sig mitt i gången där det springer som mest folk.




Några barn som hälsade.




Lillemor gjorde ett tappert försök att ställa upp Millekille här hemma.


Helgen var så trevlig med vin och god mat. Jättekul verkligen, tack allihopa!

Detta är mitt 2010.

Januari:

Jag hade i november månad (2009) köpt en flygbiljett till göteborg, VÄLDIGT impulsivt. Men jag kände att jag behövde komma bort ett tag från arvidsjaur pga diverse anledningar.
Där möttes jag upp av en främling, en människa jag aldrig någonsin träffat tidigare.

Så jag spenderade några väldigt mysiga dagar på hisingen hos denna främling. Han visade mig runt i göteborg vi gick på bio och vi åt god mat. Dessutom var denna okända människa mycket trevlig och jag log varje gång jag tänkte på honom och hjärtat hoppade till. Tänka sig?

Så i januari 2010 hade jag ännu en flygbiljett i handen ner till göteborg. Denna biljett var en enkelbiljett.

Christina och Kjell, mina älskade änglar, erbjöd sig att ta hand om Mira tills jag listat ut vad jag skulle göra. Skulle jag stanna i göteborg? Men hur skulle det gå egentligen med jobb, boende, vänner, familj?

Direkt jag landat på flygplatsen i Landvetter så visste jag att jag inte ville därifrån. Men om det var hjärnan eller hjärtat som ville stanna visste jag inte.
Jobbsökandet började och tillsvidare skulle jag få bo hos denna främling, som nu hade flyttat från hisingen och bodde mitt i stan.

Dagarna var fruktansvärt jobbiga ifrån Mira. Jag grät nästan varje dag men jag visste att hon just då var i paradiset uppe i tärendö. Jag tittade hela tiden på gamla bilder utav min älskling.


Februari:

Jag fick ett jobb! Jobbet var mycket dåligt betalt men det var en början i alla fall. Jag jobbade som dagisfröken på ett hundpensionat på hisingen.

Saknaden efter Mira blev större och större och Christina skickade massor av bilder på tösen.


Tiden sprang iväg och jag vet inte vart denna månad försvann. Den bara gjorde det.

Mars:

Kärleken växte mellan mig och Niklas och att flytta därfrån var inte något alternativ längre.
Denna månad bokade vi två stycken flybiljetter upp. Vi skulle vara där lagomt till påsken och då skulle vi hämta Mira och ta henne till oss nere i göteborg.

April:

Dagen var efterlängtad då vi skulle hämta henne. Niklas uttalade sig om att en sanktis var i storlek med en golden retriver. Så var det inte och han fick ta tillbaka sina ord.

Vi firade påsken tillsammans med min familj och Mira.

.. och eftersom Mira inte rymdes i buren när vi skulle hem med planet så fick vi köra bil ner. Mamma hade lånat oss den och mina två yngre systrar följde med.

Arvidsjaur:


Göteborg:


Mira och Niklas fann varandra direkt och vi blev en liten familj i den lilla lägenheten i masthugget.

Maj:

Jag sökte jobb som en galning. Den dåliga lönen på hunddagiset och den hemska chefen gjorde så jag ville därifrån fortast möjligt. I slutet av maj fick jag ett nytt jobb. En heltidsanställning som personlig assistent vilket var det bästa jobb jag haft.

Vi verkligen njöt av tillvaron med världens bästa hund.


Juni:

Dåligt samvete och förvirrad. Hade jag tagit det liv som en gång var, för Mira? Stoppat in henne i en liten lägenhet mitt i stan i sveriges nästa största stad. Var det rättvist av mig? Var jag egoistisk? Mina syskon, jag hade lämnat dem? Familjen, vännerna? Allt jag en gång hade precis vid min sida var nu 140 mil bort. Det snurrade tusentals frågor i skallen och lika impulsivt som jag åkt ner åkte jag nu upp igen.

Vi spenderade två dagar i arvidsjaur då jag insåg att detta var fel. Min kära Niklas, jag hade klivit bort från någon som jag älskade. Även någon som Mira älskade. Asfalt, tränsel och stress, det må så vara.


Niklas kom upp till arvidsjaur och vi spenderade midsommar tillsammans och tillbaka till göteborg åkte vi allihopa.


Juli:

En underbar månad. Vi hittade på så mycket saker tillsammans och hade riktigt kul och Mira charmade hela staden.






Augusti:



Nu fanns det en sak att göra. Det rätta, och det var att flytta.

Boendesökandet var på högvarv. Vi gick på visningar och tittade på hur många hus som helst men allt var skit. Var det inte skit så kostade det för många miljoner helt enkelt.

Dessutom fick vi nys på en bäbishund. Dom som skulle köpa valpen av Lill hade gett ett återbud. Klappat och klart, valpen skulle flytta till oss.

September:

Detta var en rätt splittrad månad, på gott och ont.

Mira blev sjuk och mådde mycket dåligt och efter 1.000.000 stycken undersökningar och prover så fick vi veta att hon hade dåliga njurar. Jag bröt ihop totalt.
Men efter massa medicin och rätt kost så var hon pigg och återigen samma gamla Mira.




Sen kom denna lilla snutte hem till oss, Milton.




Nu började lägenheten att bli trång... och VIPS så hade vi vunnit budgivningen på vårt drömhus.


Oktober:

Flyttkartonger till förbannelse. Massa träning med valpen. Jobb. Längtan.

November:

Den 11:e november flyttade vi in i drömhuset.


Gissa om det var lycka?


Resten av november månad bestod mest av renovering och allt vad det innbär med ett hus.

December:

Renoveringen forstsätter och det börjar bli riktigt fint hemma.


Vi åkte upp alla fyra till Arvidsjaur för julfirande.


Sen åkte vi hem till underbara Nolby och inväntade det nya året.


Home is where the heart is.

Ja, nu har gästerna farit, eller ja, dom for imorse.
- Lillemor, Anna-Klara och Andreas; Tack för i helgen. Jättekul att ni ville bo hos oss, gör det igen. Min lediga helg blev en toppenhelg. :)

Efter storstädning i huset och en lång skogspromenad med monstren så är jag för trött för att blogga.

Det tas en annan dag helt enkelt.

Ja, det snöar en hel del, kan man säga och matte och husse skottar en massa. Dom ser less ut. 

Gårdagen bjöd på massa olika aktiviteter, matte bakade och jag och Milton busade typ hela dagen.

Här kommer några bilder från igår.

Nu ska du få, valpusling.




Nu så ska jag fälla dig!


Oh, herregud vilka vassa tänder, hjälp!




Försök INTE smita undan nu.




Woho, titta vad jag hitta!


Den får du Aldrig.






NEEEJ!


Matte.... Milton tog min boll..


"Posera" sa matte.




Ja, rätt snygga är vi faktiskt.


Tur att man inte är valp, då slipper man KANSKE sånt här.


Det var allt för den här gången. Nu ska jag ut igen och lägga mig i snön. Det snöar ju!

//Tass Mira

Direkt efter vi kommit hem från ca 40 timmars bilresande och ett miljöombyte så var det dags att sätta igång arbetet igen. Hallen står nu klar OCH gästrummet.

Hall, FÖRE




Det blev trots allt ett klickgolv här. Vi hittade ett mycket slitstarkt golv och vi la en speciell försegling i alla skarvar.

Hall, EFTER




Vi höll på till klockan 02.00 på natten. Mysigt ;)

Sen kämpade vi vidare med inredningen i gästrummet, nöjda och belåtna blev vi.

Gästrum, FÖRE




Gästrum, EFTER




Inredningen blev grön, Tesa som hade beställt den färgen (jag hoppas det blev rätt nyans av grön).
Modern inredning och så strävade jag efter lite "hotell"-känsla. Och bra förvaring till gästerna att lägga sina grejer i.

Ohja, det har hänt mycket sen sist. Anledningen till att det har dröjt så med uppdateringen är för att datorn gick SÖNDER totalt. Men ni käre sambo har äntligen fixat den. Och alla bilder lyckades han rädda!

Jag kör med ett bildspel rakt igenom och skriver därefter ;)
.. och detta inlägg kommer inte bara handla om hundarna, även husse och matte.

Vi körde i heeeeeemskt snökaos upp till Arvidsjaur. Det började i Västerås och nådde hela vägen upp till slutstoppet. Men vi kom dit helskinnade alla fyra.

Vi packade upp oss och bodde hos min far. Mira trivs som alltid där.


Sen var det helt plötsligt julaftonsmorgon och den spenderades hos min mormor.


Mira älskar sin husse!


.. och Milton älskar sin matte.


Niklas har köpt en systemkamera, åh vad roligt det är att ta kort nu!




God mat och trevligt att se familjen igen.

Sen var det kväll..


..och vi hittade hem till min morbror med familj. Och tacksamt så fick vi ta med hundarna.




Husse blev bortskämd med en massa paket.


Så efter en lång dag och kväll tyckte Mira det var skönt att lägga sig tillrätta i "morfars" soffa.


.. och lilla Mille var också trött och hittade sin väg till sackosäcken.


Sen var det juldagen och den åriga juldansen var på gång. Nu träffade vi gamla vänner och man blev helt plötsligt barn på nytt!

Pappa bjöd Niklas på en öl.


.. och det är detta som är min pappa, Curt.


Och detta är min allra bästa vän, Tesa. Vi har hållt ihop sen dagis. Världens bästa ♥




När inte hundarna satt och tiggde popkorn av mina vänner så gjorde dom det dom kan utan och innan.
(OBS!! Kolla Miras öga. Snacka om skelöga!)


Sen har dom två fått träffa Vilda, Bianca och Teya. Tre hundkompisar. Oh, vad dom busade i djupsnön. Jag har tyvärr inga bilder på detta när de flesta hundbilder blev raderade av misstag :(

Men en favorit i repris skulle vi göra hemma hos deras matte och husse när plötsligt vi fick ett samtal av Niklas pappa. Ledningar i huset hade fryst. Så vi packade grejerna och stack hem igen. Och det misstyckte INTE hundarna om.








Världens roligaste leksak, vattenflaska.






Här skriker jag frågan "Är ni hungriga?"






Mira hade dock inte lika bråttom ^^


Borta bra men hemma bäst.


Trötta och utslagna ligger dessa tre i sängen varenda morgon. Bara jag som är uppe med tuppen i detta hushåll.

Dag ett.


Dag två.


Dag tre.

.. and so on.

Hejsvejs! :)