När jag var yngre så hade jag en minst sagt intressant klädstil. Det kunde sitta ett par byxor, en tröja, en kjol och en klänning och till denna utstyrsel slängde jag på mig ett par för stora gummistövlar eller ett par platåskor i blå mocka eller en jacka i fuskull med rosa blommor på. Här var jag i åldern mellan 10-13 år.
- Jag fick ofta många härliga kommentarer om min klädstil. Och med härliga så menar jag elaka.
Visst, jag klädde mig annorlunda, fick skit för det ibland blev ledsen men ryckte upp mig lika fort och hade en ny spännande outfit nästa dag.
Ibland var det bekanta som sa något och ibland fick man skiten från vänner. Dock aldrig direkt från vännen utan från någon annan som berättat om vännens skitsnack bakom ens rygg.
Och det gäller såklart inte bara att man ibland blev retad för den där ullkjolen som faktiskt såg ut som ett tält, nä, man fick skit för det mesta. Kläder, frisyr, gångstil, ryggsäck, utseende, val man gjort. Och det vet jag att vi alla fick, och tyvärr skakade inte alla av sig elakheterna lika fort som mig.
Men såhär såg livet ut. Man hade sina närmaste vänner som man alltid umgick med. Och nog fick man höra att en av sina närmsta hade sagt något hemskt och osant om en, och nog fick man höra om en vän som sårat och betett sig illa, och en vän som surar för en anledning som jag inte ens vet vad det är. Och trots allt detta så fortsatte man alltid att vara vänner trots att man ibland mådde riktigt dåligt över det.
Såhär var det från det att jag var 10 år tills ungefär när man gått ut skolan och några år därefter. Och jag tror att många kan känna igen sig i just detta att Dramat lurade alltid bakom knuten, och besvikelserna man gått igenom med folk omkring.
Jag förstår dock varför man valde att ha det på det sättet.
Sedan flyttar man och kommer ifrån sina kompisar och man tvingas att hitta nya. Man lär känna nytt folk och se nya oigenkännliga ansikten. Man växer som människa och skaffar ett större självförtroende, bättre självkänsla och får mer skinn på näsan. Man vet vad man vill ha och man vet vad man absolut inte vill ha. Perspektivet förändras och blir till en riktig vidvinkel istället.
Vi mognar och vi älskar vårt egna sällskap mest. Vi prioriterar de människor som faktiskt får oss att må bra och vi väljer bort att umgås med de som vi egentligen inte trivs med. Vill vi inte ha dramat eller skitsnacket i våra liv så lämnar vi det.
Just nu är det fullt upp här hemma med vinterdäck och björkved men jag tänkte slänga in några inspirerande renoverings/förbättrings-bilder, före och efter.
(Detta är renoveringar jag gjort i förra villan utanför Göteborg.)
FÖRE:
EFTER:
FÖRE:
EFTER:
FÖRE:
EFTER:
FÖRE:
EFTER:
FÖRE:
EFTER:
Nu ska jag skutta iväg och fortsätta med arbetandet! ♥
Sent igårkväll blev jag klar med den lilla toaletten. Jag hade verkligen kört heeela dagen stenhårt och det gav utdelning och idag ska jag inte lyfta penseln en enda gång!
FÖRE:
Blått blir vitt!
EFTER:
Ja, det ser ju inte mycket ut för världen ännu såklart men det ska ju inredas och det är då stora förvandlingen sker.
Stilen på detta rum blir faktiskt fransk romantisk. Och tanken är att såklart köpa så mycket som möjligt på second hand. Synd bara att alla loppisar går i ide nu men blocket och tradera finns ju alltid! ^^
Fick en kommentar på förra inlägget om att folk som inte känner mig måste tro jag är knäpp, haha. -Ja, det får dom gärna tro. För jag är nog ganska knäpp ändå. ;)
Nu är det dags att fortsätta lilltoan. Here we go! ^^
Yogan var inställd ikväll så det blev yoga hemma istället med Jillian Michaels på DVD.
Nu har jag hållt på i 4 veckor och jag har fortfarande inte fått till andningen och hållningen prefekt men jag kan ändå säga att yoga verkligen ÄR godis för själen. Här kommer några punkter om vad som händer i kroppen.
Ökad lungkapacitet.
Bättre syresättning.
Starka, viga och uthålliga muskler och mjuka leder.
Mindre stress och oro. Harmoni.
En fysiskt balanserad kropp.
Starkare skelett med högre bendensistet.
Bättre balans och koordination.
En vacker och välgörande hållning.
Hjärnan stärks, minnet förbättras och du blir gladare
Du får ett bra verktyg för att hantera stress och kris.
Och dessa punkter är absolut ingen bullshit! Det intygar jag.
När jag utövat yoga dryga 5 gånger så började jag fatta vad det hela handlar om. Från en början var det verkligen myror i brallan och jag hade jättesvårt att vara stilla. Hålla på andas och grejer, nä, det var inte direkt min grej. MEN folk sa till mig fortsätt minst 3-5 ggr och bestämma mig sen, och TUR var väl det! Jag älskar yoga!
Från börjar var jag stelare än ett järnspett, jag svär. Men redan efter 4 veckor så har det hänt massor i kroppen.
Om ni funderar att testa yoga så gör det. Ni slösar i värsta fall bort 200-500 kr(?) och fem kvällar. Men ge det en ärlig chans så ska ni se att ni kommer att bli frälsta. ^^
Från ett projekt till ett annat. Nu renoverar jag lill-toan!
Det jag kommer göra är att måla om väggarna. Sen skrubbar jag upp mattan ordentligt och vaxar den. Jag kommer byta ut lampa och spegel och sätta in någon möbel.
Nu när tvättstugan står klar kan jag äntligen ta fram lite loppisfynd att ställa på plats och lite andra fynd också.
I somras var jag helt galen och åkte iväg på varenda loppis jag hittade. Detta resulterade i att jag har hur mycket saker som helst som inte får plats någonstans och står på hyllor i norrbottensgården. Nåja, nån dag.
Det gamla strykgärnet är från en loppis och kostade ca 20 kr.
Krukan kostade nog 5 kr på en loppis och underlägget krukan står på kostade 1 kr som jag sedan målat vit.
Tavlan är från en mysig butik i Göteborg.
Höstolen köpte jag av någon på blocket för en obetydlig summa som jag sedan betsat vit.
Duken klickade jag hem från tradera för 1 kr.
Den stora nallen fyndade jag Ica Maxi i göteborg på rea för 120 kr.
De prickiga handdukarna har jag sytt själv av rest-tyger.
Mjölkkannan är köpt i Göteborg på second hand för 250 kr. (Dyrt, jag vet. Men det var det värt.)
Den gamla tvättbrädan är köpt på loppis i Orrbyn för 30 kr.
Efter en halv lördag och en halv söndag så står nu tvättstugan helt klar! Sammanlagt har det nog tagit tre dagar.
Jag ville verkligen inte hålla på att byta ut tvättstället när renoveringen skulle dra igång och jag ville definitivt inte lägga ner en massa pengar. Därför så blev det en billig renovering.
FÖRE: Ovan tvättmaskinen satt ett överskåp och till höger om det satt tre stycken hyllplan. Det var inte alls fint och dessutom gjorde det rummet mindre så det plockade jag ner.
På väggarna satt en gammal tapet som hade gulnat och var blårandig med nå blommor på.
Den var skadad på sina ställen så den revs bort fläckvis och spacklades sedan igen.
Efter underarbetet så började jag måla.
Blev också rik på kuppen.
Jag har också hunnit sy en gardin av rest-tyger.
Tvättstugan FÖRE:
Tvättstugan EFTER:
Detta är ett klockrent exempel på att det faktiskt inte behöver kosta massa pengar att renovera. Jag hör ofta ursäkten "har inte råd".
Det jag gjort egentligen är att spackla igen små hål och ojämnheter och sedan slipat. Efter det har en billig färg satts på väggarna. Sedan har jag skrubbat upp både tvättmaskin och diskbänk för att få en "nyare" och framförallt en fräshare känsla på det hela. Golvet har jag skrubbat ordentligt med vatten och skurmedel och två överblivna hyllor har satts upp overom maskinen.
Jag sydde en gardin av rest-tyger och ställde in nå korgar och en stol. Jag ser till att använda inredning, matta och saker som jag redan äger och INTE springa iväg och köpa nytt. Då springer pengarna iväg snabbt.
Jag har ju alltid tyck om att skjuta med vapen. Tavlor, lerduvor och gamla farbröder.
Ikväll får ni en liten skrytfilm från Ales skjutbana.
Till höger om den stora, vita tavlan ser ni två coca-cola flaskor fyllda med vatten som står på marken, några meter isär på 80 m avstånd. Titta på den flaskan som står längst till höger.
Fullträff! Men om det var tur eller skicklighet lämnar vi osagt. ;)
Vilken dag, vilket väder! Minusgrader och strålande sol, precis som det ska vara.
Idag har jag förbrännt en miljon kalorier. Jag har spacklat, slipat, målat, sågat, bärt, rensat, huggit, slipat, målat. Inte hunnit äta, inte hunnit vila sen kl 07:00 imorse. Det hålls faktiskt på att renoveras i tvättstugan, äntligen tog jag tag i det!
Imorgon kommer det nog att vara klart och jag kommer INTE att ha slösat mer än 200 (!) kr på hela projektet. Det vill ni inte missa!
Måste också slänga in en bild från inatt på myshundarna.
Mellan målarvarven så har vi sprungit ute mest hela dagen. Husse och Milton var i skogen, jag och Mira hemma.
Rensa, rensa!
Här satt jag i evigheter med min lilla yxa och försökte hugga ner ett träd som aldrig ville falla.
Haha, detta gillar jag. Ni minns Mira när hon satt bakom gardiner i en period?
Här är nåt liknande när hon ska sitta precis där det växer högt gräs fastän hon har 3000 kvm fin gräsmatta runtom.
Jag undrar vad hon tänker på..
Nu ska jag trycka i mig en 85% choklad framför tvn!
Ta ett gammalt tyg som du kanske vet att du inte kommer ha någon användning av. Eller som jag ofta tar, gamla gardiner. Klipp ca 1 cm från kanten och dra tyget i smala remsor som blir din "tråd". Vid slutet av tyget stannar du 1 cm från kanten och vänder. Sen virka eller sticka nåt. ^^
Två lantliga grytlappar.
En duk/grytunderlägg och två matchande små korgar.
Idag bloggar jag om ett riktigt brännhett ämne, nämligen hundars psyken. Här har vi alla delade åsikter men detta är min.
Vi vet ju alla vad som kan resultera i vid dålig avel men ändå med "rätt" avelsmaterial så kan det bli fel. Detta är sånt som uppfödarna och andra inblandade omöjligt kan veta i förskott. Det är ett lotteri med avel, helt enkelt. Och ett svagt psyke kombinerat med rätt fostran och trygghet behöver inte vara något problem alls. Men kombinera svag mentalitet med.. ja, ni vet, det kan bli hur fel som helst.
Vi träffar hundratals hundar med dåliga psyken. Dom små kan också vara aggresiva och elaka MEN dom är så små att dom inte kan skada någon ändå. Och det accepteras medans en stor hund absolut INTE får vara det. Och visst, det är orättvist att se på det så, men samtidigt så ligger det mycket i det. Vem i hela världen vill och kan ha en 80-kilos klump som har dåligt psyke och vara otrygg? Det kan vara en gående mördarmaskin.
Minns alla Twaila? Miltons mamma som kom till oss förra året, för att 3 månader senare avlivas.
Detta var en extremt jobbig period för mig. Och idag vill jag berätta att det som syntes på bloggen inte var hela sanningen. Det var av många anledningar jag inte skrev om det just då, men idag får ni hela sanningen. Svart på vitt.
Sanningen var att Twaila var i ett sådant dåligt skick mentalt, vilket gjorde att även hennes fysik blev dålig, att hennes liv redan pekade mot den där giftiga sprutan hos veterinären.
Hon hade den bästa flockledaren och hem en hund kan ha, men omgivningen passade inte Twaila och gjorde det svårt att rehabilitera henne. Jag fick höra detta och jag erbjöd mig att ta henne till oss för ett allra sista försök att få henne frisk. (Jag hade trots allt alltid varit svag för denna hund.) Vi bodde i tystnad mitt skogen, en idealisk plats för henne att jobbas med. På bloggen uppgavs det att hon var på "semester" hos oss men så var fallet inte riktigt. Vi öppnade armarna för denna hund att leva med oss.
Jag och Niklas jobbade STENHÅRT med henne för att vinna hennes tillit och att först tillfriskna henne i kroppen och sedan för att hjälpa henne i knoppen.
Allt verkade gå så bra och allt såg så mysigt ut på bloggen tills en dag då jag meddelade omvärlden att vi skulle avliva henne.
Detta var det värsta beslut jag (tillsammans med Twailas förra matte) någonsin tagit och det kom enorma reaktioner från massvis av läsare.
Jag vädjade att alla skulle lita på mitt beslut och att respektera det men ändå så fick jag många ifrågasättande mail och folk som tillochmed erbjöd sig ta över henne. Detta chockade mig!!
- Visst, det var säkert med hela hjärtat som erbjudanden kom men ingen visste ändå vad som hade hänt, hur tänkte man då? Trodde folket att jag skulle ta hennes liv utan någon som helst anledning? Jag skrev trots allt att en olycka inträffat som inte kunde förbises.
Nä, hörni. Sanningen var den att Twaila var en skadad själ. Hon hade tyvärr från första början tilldelats ett sämre psyke och på det haft en tung resa genom livet med många olika hem. Hon var så stressad att hon slutade äta och kom till oss på 45 kg och var 4 år. Hon skakade ständigt och var mycket, mycket nervös. Hon litade varken på människor eller andra hundar så som en hund ska göra och hon var väldigt svag.
Men jag kan med gott samvete berätta att hon fick 3 helt underbara månader i slutet av sitt liv tillsammans med oss och med M&M. Hon tillfrisknade snabbt och kom upp till sin normala vikt. Hon började lita på både oss och på hundarna och framtiden såg väldigt ljus ut och vi hade otroligt fina stunder tillsammans i skogen och i det varma huset som hon delade med resten av flocken. Hon blev en stor del av vår familj.
Men dagen efter att hon huggit mig i ansiktet 2 gånger, helt oprovocerat, så beslöt jag mig för att låta henne gå.
Jag kunde inte lita på att hon inte skulle göra detta igen och tänk om det då vore på ett litet barn? Då hade det varit gonatt för det barnet dirket.
Jag var extremt chockad över händelsen eftersom att allt gick så bra och sorgen.... ojoj, den var enorm! Inom mig visste jag vad detta betydde, det var dags för henne att åka till himlen. Och jag hade tur, för hade Twaila bitit mig i ansiktet istället för att hugga mig så hade jag inte haft något ansikte kvar.
Men jag ser tillbaka på tiden med kärlek, en enorm saknad och en ovärdelig lärdom.
Och såhär nästan 1,5 år senare så får jag ett avslut på det hela och ni får se verkligheten för vad den är.
Du är älskad och saknad av oss alla. Twaila var en mycket sprallig, glad och kärleksfull hund.
.
Alla ni som kände både Twaila och mig stod bakom mig i beslutet. Dom visste att kunde inte jag "rädda" denna hund så kunde ingen annan. Vi gjorde allt!
Vi tog denna vingbrutna fågel till oss när andra nog inte ens hade gett henne en chans. Och till dig min vän, tack för förtroendet. Du vet vem du är och sagan slutade så lyckligt som den kunde. Vi minns för alltid Twaila.
Titta gärna på filmen och klicka i högra hörnet för större bild.♥
-Ursäkta det dåliga bilderna, dom är tagna med mobilen.
Från vår tvättstuga kommer man in i en klädkammare som jag nu renoverat för små pengar.
Golvet jag lade blev över från sovrummet och väggfärgen kostade nog runt 50 kr. Golvlisterna behövdes också fräschas upp och dom målade jag med väggfärgen bara.
Före:
Köp alltid storpack färg och ha hemma en bunke på 10 L. Det blir billigast så.
Efter:
Totalkostnad: Ca 50 kr. Rätt billigt för renovering av en liten walk-in-closet?
Nu ska jag bara upp med inredning. Har någon några tips om detta så skriv gärna! Ikea-grejer blir det inte, det måste finnas billigare altrernativ.
... gör det inte det så bygger jag nog inredningen själv. ^^
Jag är mycket för att saker och ting ska vara enkelt, smidigt, snabbt och lätt.
Och detta gäller nog faktiskt det mesta i mitt liv men framförallt mat. Jag vill verkligen inte stå i köket flera timmar. Jag har så mycket annat vettigt för mig!
Med inspiration från TV så presenterar jag er en lite modifierad och enklare verson av Limemarinerade jordgubbar.
Du behöver för 2 pers:
250 g jordgubbar (frysta eller färska)
1 lime
Ca 1/2- 1dl rörsocker
1 burk kesella vanilj
Digistivekex typ 1-2 st.
Gör såhär: (Ett tips är att förbereda desserten före middagen pga vilotid för jordgubbarna.)
1. Pressa saften ur limen i en bunke. Blanda ner skivade jordgubbar och socker efter tycke och smak. Ställ åt sidan att vila ca 1 timma i kyl,
2. Vispa kesellan litegrann och häll den över de färdigmarinerade jordgubbarna.
3. Strö över mosad digistivekex eller nån annan söndersmulad kaka.
Jag blev så full i skratt av ett MMS jag fick av en vän idag. Såhär såg det ut:
"Gör en Sandra! Hittade en spegel för 100 kr och nu ska jag måla den vit :)"
Ja, Moa. Nu väntar vi många på en efterbild också!
Med det så önskar jag er alla en fin fredagkväll! Och om ni har något projekt ni jobbat med och vill visa upp för omvärden så lägger jag med glädje upp det på min blogg.
Jag fick dessa underbart fina kryddburkar av min mormor för några månader sen. Vi Tror oss kommit fram till att dom är från 60-talet nån gång.
Av någon anledning så hade mormor bara salt-karet och inte peppar. En dag satt jag på tradera och rätt som det var så såg att det var faktiskt en kvinna som sålde just en sådan! Så för 51 kr blev den självfallet min!
Sedan en dag satt jag på loppis på facebook och hittar en sockerburk i samma serie för 10 kr. Och det är verkligen en speciell känsla att hitta just "den där" som man vet INTE går att få tag i längre.
Utanför den lilla by vi bodde i, i Göteborg, fanns en gård ca 5 km bortåt. Lunnagården, som sålde potatis och frukt och grönt och sånt. På denna lilla gård fanns en pytteliten gårdsbutik som hade öppet en dag/mån.
I denna butik kikade jag in en enda gång. Den gången hittade jag åtta stycken glasunderlägg som jag föll pladask för.
Dom är i glas och jag har aldrig sett något liknande. Dessa betalade jag 40 kr för.
Hur charmiga och fina är dom inte?
Jag har verkligen varit försiktig med dessa eftersom jag verkligen älskar dom!
Två år senare sitter jag i en bil påväg från IKEA i haparanda uppe i norrbotten. På E4:an sitter en skylt "Loppis" och vi svänger in och kommer till en gubbes hus mitt i ett villaområde i lilla Kalix.
Här inne, hos denna man som hade gårdsloppis hemma, så fann jag EXAKT samma glasunderlägg som jag hittat utanför Göteborg, 15 stycken tillochmed, 140 mil bort.
Vad är chansen? Nu är jag stolt ägare av dessa underbara glasunderlägg. Jag har tyvärr ingen koll på någon historia bakom dem så ifall någon av er har det så får ni gärna berätta. ^^
Jag är utbildad lastbilschaufför och har många fler körkort än genomsnittet. På den tiden i skolan då det begav sig så målade jag denna stora tavla som mäter nästan 1 meter.
I somras hittade vi en soffa. Denna soffa hade stått utomhus, under tak i många långa år. Och när vi hämtade den så hade den stått ute i regnet i ca 3 veckor. Och förhoppningsvis skulle detta vara något att rädda!
Soffan var fyllt med gamla skor vilket gjorde att det var en ordentlig mögelangripning i den.
Den skrubbades väldigt många gånger innan den fick torka i drygt en månad inomhus. Efter det var det spackla, slipa, spackla, slipa, spacka, slipa, limma, laga och måla.
Såhär tjusig blev den. (Sitsen är ej gjord ännu) Detta är en sådan som man kan dra ut till en säng också.
Men tyvärr rymmer jag inte soffan någonstans i huset.
I somras fick jag och Niklas ett mycket gammalt skrivbord (närmare 100 år) av min fina vän Christina.
En av hennes förfäder hade skapat detta skrivbord som en förlovningsgåva till sin unga fästmö.
Tiden har gått sen dess och skicket på skrivbordet var rätt dåligt men räddbart!
Här kommer en rad FÖRE-bilder på det vackra, handgjorda skrivbordet:
Det var trasigt på många ställen.
Och skrivbordet hade spruckigt väldigt mycket. Här i bordsskivan.
Och här på övre hyllplanet.
Även baktill hade det gamla träet delats.
Det fanns mycket att åtgärda och idag tog jag mig tid att lägga ut detta projekt på bloggen.
Under arbetets gång: ALL färg skrapades bort vilket kändes som ett riktigt evighetsprojekt.
Det gick åt mycket lim och många "tork-nätter".
Även lådorna var trasiga och dessa återställdes.
Insidorna på lådorna hölls original i en vacker blå färg.
Sedan bredspacklades hela bordsskivan och övre hyllan. Detta gjordes såklart för att få bort alla hundratals ojämnheter och hål som bildats under åren.
Alla beslag rengjordes från rost.
Sen målades skrivbordet och lackades matt för en slitstark yta. Jämför ni bilderna så ser ni nog den stora skillnad som blivit.
Jag sitter verkligen och vinglar fram och tillbaka med bloggen. Ska jag fortsätta med den eller inte? Eller ska jag ta bort allt personligt och behålla endast tips och trix och skapelser? Eller va tusan ska jag göra med den?
Jag behöver verkligen er hjälp med detta! Och jag får så dåligt samvete när jag ser hur många trogna läsare som varendaste dag är in på bloggen. Jag känner att den röda tråden har delat sig alldeles för mycket men NÄR jag vet vad jag ska blogga om så gör jag en storsatsnings på bloggen! :)
Så för att komma fram till ett beslut så frågar jag nu ER:
(Var anonyma om ni så vill.) Men hjälp mig nu med detta!