Jag minns hur mitt liv verkligen snubblade och föll innan jag träffade Niklas. Jag tänker tillbaka på den tiden för nästan ett år sedan och ser bara olycka och förtvivlan.
En bit inom mig hade dött när plötsligt ett ljus tändes. Detta ljuset bodde 140 mil ifrån mig.
Med människors (ni vet vilka ni är) hjälp och stöd så lyckades jag ställa mig upp igen. Jag följde mitt hjärta, trots att det skulle innebära att jag lämnade allt och alla bakom mig, jag chansade helt enkelt!

Idag sitter jag här med två underbara sankt bernhardshundar som jag älskar som om dom vore mitt eget kött och blod, jag har världens bästa heltidsjobb, jag har köpt hus .. och allt detta delar jag med den personen som betyder allt för mig, min Niklas som jag älskar oerhört.

Att erkänna sig själv sårbar och svag är stort. Med några knuffar i rätt riktning och en utsträckt hand så gick jag från död till levande.







-När man nått botten så finns det bara en väg att gå.

Tack för alla gratulationer och allt stöd ang huset.

.. som folk har önskat att se.














Gudarna ska veta att detta är mitt och Niklas drömhus. .... och vi fick det!!

Ja, för Miras skull så behövs ju ordentliga promenader medans Milton bara ska ut på baksidan och kissa i princip. Så det krockar vid promenader och vi hittade den bästa lösningen. Nu kan vi alla gå ut tillsammans :)

På väg ut, sitter i hissen.


Någon har det skönt i skrindan, minsan!


Milton försökte hoppa ut två gånger, sen satt han där i skrindan resten av vägen. Han är så otroligt lyhörd, denna hund. En riktig pärla har vi fått.


"Redo Milton? Nu kör vi!"


.. och Mira är duktig som vanligt, det behövs inte ens nämnas.

Gonatt :)

Oh, vad söta dom var imorse med varandra. Härligt att se dom tillsammans :)



Måste springa till jobbet nu, hej!

Det förra inlägget fick sitta en stund, ville verkligen få fram texten till så många som möjligt.

Men idag är det en annan dag i Göteborg, Mira ligger här utmed helbusig och vill busa, busa, busa. Vad är detta för hund? Jag känner inte igen henne! :')

Niklas är nere i skåne idag, men direkt efter jobbet hans, så åker vi till landet (för detta är min lediga helg!!!). Är vädret bra så blir det svampplockning och fiske... och sånt. Mys, mys!

Såå, vi hörs efter helgen! Tjao!



Vilopaus i skuggan idag.

Vänner och familj ska stötta sina nära & kära i de val som dom väljer att göra, oavsett vad man själv tänker om detta.

Absolut får man ju säga sin mening ibland, speciellt om valet faktiskt skulle gå att påverka, vilket det ofta inte gör när man väl har bestämt sig.

Men tänk efter först innan orden lämnar munnen. Det gör stor skada att klampa ner på någons val här i livet, ett stort val som man själv längtar efter och har bestämt sig för.

Man berättar ju detta till personen för att man är lycklig över något, man vill dela sin glädje med denna närstående person som man bryr sig om, men till vilket håll svänger vägen om man får tillbaka nyheten trasig och trampad på?

Tänker man efter ordentligt så förstår man hur dumt det är. Sen om man konfronterar personen i fråga, så får man meningen; "Det är bara för att jag vill ditt eget bästa." 

- "Men för MITT eget bästa borde du ha stöttat mig, inte trampat på mitt val!"

Vad händer nästa gång? Jo, då avstår man helt från att överhuvudtaget säga något.

Riktiga vänner stöttar sina egna i ur och skur, oavsett.

- Mina morgontankar.

Varenda jäkla millimeter ska luktas på ute nu. En riktigt sugkopp i marken har hon ju alltid varit. Dock under dessa sjuka veckor har hon varit en fröjd att ta på promenad. Men nu är sugkoppen tillbaka! Positivt tecken och jättehärligt att se! Hon ska fram till hundar och busa, vilka hon inte heller brytt sig om.

Så för att sammafatta; Mira är piggare, gladare och mycket mer alert. :)

Imorse denna vackra och mycket vanliga syn i sängen;

Och här sitter hon utanför hemköp imorse;




Sen sticker jag iväg på jobb och Niklas och Mira stannar hemma i helgen och tar det lugnt!
Kram!

Ja, nu har vi varit hos vet. i Kållered. Ultraljud, blodprover och röntgen. Slutsats = Oklar.

Veterinären hade inte sett nåt liknade tidigare på njurarna, tre veterinärer kunde inte säga vad det var. Men man trodde att det skulle röra sig om en sekundär infektion. Men fortfarande så var ingen säker.

Till att börja med dessa 3 veckor så ska Mira gå på antibiotika. Sen testar vi njurvärderna igen. Är dom inte bättre då, så går man in och tar vävnadsprover och gräver ännu mer på djupet.

En sten släpper från mitt hjärta och jag andas ut en stund. Nu hoppas jag på att det är ett resultat av en infektion och håller tummarna 3 veckor till. Men för tillfället är det lugnt. :)

PUH!

Jag vet att ett 30-tal personer sitter och undrar vad som är fel och vad som hänt. Jag kan inte svara på det än. Inom kort, men inte nu. Det är ingen idé att skicka mail, sms eller ringa. Jag kommer inte att ha mer svar för det. Jag förstår att folk oroar sig, och det uppskattas, verkligen. Jag talar om direkt jag vet något mer.

Jag är ingen religös människa men ikväll ber jag till Gud och hoppas, att om han finns, så hör han min bön och hjälper mig. ♥

Nu går jag och Mira ut på kvällspromenaden, sen ska vi lägga oss i soffan och se TV. Kanske så lyxar man till det med ett glas tranbärssaft med is i och lite popcorn med 1kg salt på. - Jag kommer ändå inte kunna sova inatt.

Attans! Jag kommer ju måste ringträna Mira nu. Det är precis ett år sedan vi sprang i ring och då gick hon som junior. Nu är det unghundsklassen, så nå fjanterier är inte länge sött och inte heller förståeligt.

Mitt största problem med Mira i ringen är att hon är och alltid har varit en riktig slökorv. Vissa gånger har jag knappast fått henne att trava alls.

Nä, det måste bli ändring på det om denna brud ska bli champion.